Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1867, sida 2

tagit i betraktande, att, då detta berodde på jord-, egarne, dessa kunde föredraga att behålla iudelningsrerket i sitt nuvarande skick framför en aflösning, som möjligen kunde komma att leda till stora utgifter. Under sådane förhållanden kunde man: ej påräkna någon inkomst genom den föreslagna aflösningen förr, än jordegarne sjelfva afgifvit sitt utlåtande, om och i hvad mån de voro benägna för en förändring. Först då och sedan man skaffat sig uppgift på kostnaderna samt hvarifrån medlen borde tagas, vore det tid på att bestämma sig för något vi-st system eller några vissa grunder för ordnandet af försvarsverket. Detta kunde dock ej låta sig göra, med mindre betänkandet i sin helhet återremitterades. med föreläggande för utskottet att föreslå en underdånig skrifvelse med anhållan, att K. M:t ville höra rustoch rotehållarne, huruvida de ville ingå på någon aflösning, samt, sedan man fått reda på hrilka medel vore att påräkna, inkomma med fullständigt kostnadsförslag. Talaren, som ej ville i frågans närvarande skick uttala någon åsigt, utan yrkade återremiss af alla punkterna, ansåg SE dock böra fästa utskottets uppmärksamhet på ett förslag, gående ut derpå, att underbefålet måtte fåväljas af nationalbeväpningen, hvilket skulle leda till en uppmuntran för hvar och en att genom ett noga, iakttagande af sina pligter söka att förvärfra Å sina kamraters aktning. Hr Sven Nilsson erinrade derom, att utskottet sorgfålligt behandlat hvarje motien, men då det ansett, att betänkandet skulle, i händelse man fördjupat sig i detaljer, blifva alltför svårläst och långtrådigt, hade utskottet ej trott sig behöfva yttra sig öfrer hvarje motion särskildt; men så väl af denna omständighet som af protokolien skulle man finna, att utskettet samvetsgrannt skärskådat dem alla. Med glädje hade talaren funnit, att den ledamot, som inom utskottet 1 gast motsatt sig denna punkt, nu gifvit efter för andras önskningar. Man hade om detta förslag anmärkt, att det vore orättvist, men talaren ville då veta hurudant ett rättvist förslag) såge ut. Utskottet hade föreslagit allmän värnepligt och alla utgifters utgående efter den rättvisaste grunden, nemligen allmänna bevillningen. Man hade vidare sagt, att jordbrukaren och hufvudsakligen den mindre jordegaren skulle drabbas af tunga bördor till: följd af den föreslagna förändringen, men, utom det att den fattige ej komme att lida mer än den rike, finge jordegaren en stor vinst genom aflösningen, hvarförutan man hade rättighet att antaga, att jordbrukaren skulle vara lika så angelägen om fosterlandets försvar som någon annan samhällsklass. Utskottet skulle, om tiden sådant medgifvit, neg kunnat kemma fram med ett kostnadsförslag, men. talaren trodde, att kamrarne hade tillräckligt att göra med betänkandet. Talaren, som ej kunde tänka sig, att någon ville motsätta sig bibehållandet af en liten stam, yrkade bifall. Hr Mannerskantz ansåg förhållandena för närvarande vara sådana, att vi framför allt borde vara angelägna om att snart skaffa oss ett tilläckligt försvar. Förr hade man tid att rusta sig, men nu måste man hvarje stund vara beredd på att utan lång förberedelse möta en fiende. ; Den talare, som i dag öppnat diskussionen i denna fråga, hade sökt framhålla, hurusom jordegaren hade mindre behof af ett försvar mot fienden än de öfriga folkklasserna. Men talaren hemställde, om dessa två saker vore af så stor betydenhet. Hade vi då icke alla något gemensamt att försvara och som är af högre värde än några timliga egodelar? Jo, vårt nationella oberoende, vår från urminnes tider af förfädren ärfda folkfrihet, vår kommunalstyrelse, vår folkbildning m. m. Tiderna manade oss ock att med allvar vara betänkta på vårt försvar, och den ekonomiska delen af frågan måste derför vara af undererdnad betydelse. Det hade blifvit ifrågasatt att genast och utan att betänkandet genomginges återremittera detsamma. Men talaren ville lägga kammaren på hjertat nödvändigheten af att uttala sin mening särskildt öfver hvarje punkt, på det att utskottet måtte få någon ledning. Hvad den nu föredragna punkten beträffade, ville talaren erinra derom, att vi för närvarande egde en stam, som ej borde lättsinnigt bortkastas utan som fortfarande borde bilda en kärna, omkring hvilken beväringen efter den nya riktningen kunde sluta sig; och då härtill komme, att denna punkt stode ensam ach eberoende af de öfriga, så att man ej af betänkligheter i det hänseendet borde låta afskräcka sig från att bisalla densamma, och då utskottets förslag bildade en lämplig öfvergångspunkt till ett annat system. förordade talaren på det varmaste bifall. Talaren anmärkte derjemte, att på samma gång man aflyfte en börda från den ena samhällsklassen, måste man lägga densamma på de andra, men trodde, att äfven de senare skulle med glädje åtaga sig en förökad utgift, blott man dermed kunde köpa oss vissheten, att fostorlandets försvar och oberoende blefve tryggadt. (Foris)