Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1867, sida 3

varit bestämdt, antogs för denna beställ ning den af frih. Wrede försökta kalibern 0,5 dec.-tum. , Emellertid, heter det i nämnda PM. sIhade åsigterna om det refflade geväret: allmänhet utvecklat sig derhän, att man ansåg hela infanteriet dermed böra beväpnas. De knappa medelstillgångarna, äfvensom den längre tid som skulle hafva åtgått för hela armöens förseende med nya gevär, om äfven dertill erforderliga medel hade funnits tillgängliga, gjorde det otänkbart att på annat sätt kunna åstadkomma denna stora förändring, än genom att dertill begagna de redan befintliga äldre gevären, och man följde här i detta afseende det föredöme, som gifvits af alla andra stater, med undantag af Preussen. Härigenom uppkommo de s. k. 1854 års upprezlade gev är. De stora politiska tilldra gelserna år 1855, då ett stort krig uppstod invid våra gränser, föranledde vederbörande att så skyndsamt som möjligt låta genom utländsk beställning anskaffa 5,000 nya gevär, hvartill medel lemnades af det då lyftade kreditivet. Då grunden för det nya gevärets konstruktion i största hast måste bestämmas, ansåg man sig böra undvika de äldre gevärens här ofvan antydda fel, genom att gifva dem en mindre kaliber. Att vid denna kalibers förminskningå längre än som då kunde rättfärdigag af redan verkställda försök, ansåg man sig dock ej kunna våga, ehuru önskligt man nu måste finna det hafva varit, om så skett. För att sätta det nya systemet i sammanhang med något som redan här förut fanns antaget, bestämdes de nya mynningsladdningsgevärens kaliber så, att till desamma kunde begagnas samma ammunition som till de redan antagna kammarladdningsgevären för Flottan. Af denna anledning uppstod nu kalibern 0,52 dec.tum, hvilken derefter lades till grund för alla gerärstillverkningar ända till 1860. Emellertid hade fortsatta försök, anställda så väl här, som på flera andra ställen, fullkomligt ådagalagt de stora fördelar, som härflyta från en ännu ytterligare förminskning af kalibern. Med anledning häraf tillsattes år 1860 en af svenska och norska officerare sammansatt komitö, med uppdrag att föreslå en för de båda rikena gemensam lämplig kaliber, hvilken då bestämdes till 0,41 decimaltum, efter hvilken bestämmelse gerärstillverkningen alltsedan fortgått och sannolikt ännu kommer att fortgå. Det gevär, som efter dessa grunder konstruerades och som nu kallas 1860 års gevär, visade sig i afseende å rättskjutning och kottbanans fördelaktiga form ega alla önskvärda egenskaper och torde i dessa hänseenden kunna mäta sig med hvilket! annat gevär som helst. Att det bestämdes för mynningsladdning, härrörde deraf, att meningarna i allmänhet bland militärer då voro för sådana, och berodde icke på den, som fick uppdrag att uppgöra de närmare detaljerna af detsamma. FörinIrade åsigter gäfro sedermera anledning ill detta gevärs förändring till kammaraddning, hvarigenom det s. k. 1864 års sammarladdningsgevär uppkom. I IIvad beträffar den förebråelsen, att nan icke redan för längesedan försett svenska armöen med snabbskjutande gerär, så dela vi densamma med alla öfriga uropeiska stater, med undantag af Preussen, hvaraf väl borde kunna slutas, att de etänkligheter, man hyst mot dessa vapens Ulmännare anläggande, icke saknat all! srund. Ingen har någonsin förnekat, att u icke tillfällen kunna förekomma, då den nabbskjutande egenskapen hos geväret är if högt värde; men man har deremot bearat, att samma egenskap skulle kunna örleda särdeles en ung och evan trupp ut i otid föröda sin ammunition och såunda vid det mest afsörande ögonblicket vefinna sig värnlös. Dessutom bör man aga i betraktande en annan betänklighet it helt olika natur, nemligen ekonomisk. Ett lands hela armås försecade på en gång ned nya gevär skulle medföra oerhörda costnader; och att åter partielt inom en och samma armå införa en så väsendtlig örändring som den ifrågavarande, medför mekligen vådor af betänklig art. Någon gentlig krigserfarenhet kunde ej heller lberopas hvarken för eller emot de nya sevären förr, än under kriget i Danmark 1563, hvilket krig åter icke tycktes lemna sgot bestämdt afgörande i frågan. Anorlunda blef deremot förhållandet med 66 års krig. De hastiga och afgörande ördelar, som preussiska armben under letta krig tillvann sig, kunde ej undgå utt väcka förvåning; och det är naturligt, tt man vid sådana tillfällen söker utforka den egentliga orsaken till den utomrdentliga händelsen. Såsom sådan trodde nan sig nu i allmänhet böra räkna tändälsgeräret, ehuru de, som närmare följt tndelsernas gång, kommo till den slutats, att detta gevär icke kunde tilläggas å stor del i afgörandet, som man velat ifva detsamma. Man nöjde sig ej med tt förklara det snabbskjutande gevärets ördelar framför det vanligas såsom i alla änseenden fullt konstaterade, utan man ick till och med någon gång så långt, tt man förklarade detta sednare såsom I 4 J J ! J ( J E i Å Å f ; 1 1 ; l l j 1 l i i 1