Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1867, sida 2

deles liberala åsigter. Hr Rosenberg frågade om ej en prest måste anse sig vara förhindrad att viga en person, som blifvit döpt af en kringvandrande baptist i närmaste grop och som aldrig begått nattvarden annorledes än på baptisters vanliga sätt. Härpå svarade hr Lithner, med hvilken hr Otterström instämde, att hvarje upplyst prest måste gilla ett dop, så snart det skett i fadrens, sonens och den helige andes namn, och att en sådan prest icke heller kan anse nattvarden ogiltig, derför att den anammats under iakttagande af andra former än dem en viss kyrka föreskrifver. Hr Hierta menade att Adam och Eva voro äkta folk, ehuru icke vigda. Hr Lithner erinrade om att de undfått den bästa vigsel af alla, ty Gud sjelf förenade dem med orden: Varer fruktsamma, föröker eder och uppfyller jorden. Herr Hedlund påstod att den store kyrkoreformatorn Luther aldrig blef vigd vid den nunna han höll kär och hvilken han tog till hustru; men hr Rosenberg upplyste sedan att detta påstående var oriktigt och att Justus Jonas vigde Luther — Utskottets mening segrade vid votering med 109 röster mot 35. Hr Uhrs motion om ändring af de lagrum, som för underlåtenhet att begagna dop eller nattvard stadga påföljder i verldsligt afseende, blef äfven, i enlighet med utskottets hemställan, lemnad utan afseende. IIr Svenscns motion om upphäfvande af sista punkten i 2 af 15 kap. rättegångsbalken afslogs; likaså hr Otterströms förslag att i fråga om förlust af medborgerligt förtroende, nya strafflagen måtte vinna tillämpning å dem som, innan samma lag blef gällande, dömts för vanfrejdande brott. Kammaren frångick sitt förra beslut i anledning af väckt motion om upphäfvande af förbudet emot gemensamma andaktsöfningar utan prests ledning å tid, då allmän gudstjenst hålles, och antog hvad första kammaren i denna fråga beslutat. I fråga om åtgärders vidtagande för motverkande af utvandringen till Amerika har tillfälliga 5 eslagit, att svenske och norske utskottet n:o 5 konsuln i Newyork skulle bemyndigas att med till hans disposition ställda medel bekosta återresa till Sverge åt sådana utvandrare, som, till följd af i Amerika lidna motgångar, sjelfva vilja, mer sakna utväg att återvända till sitt fådernesland samt att skrifter rörande de olyckor, hvarför utvandrare äro utsatta, skulle i landet spridas. olämpligheten af detta förslag ådagalades tydligen af In Sjöberg. Om menniskor, som vilja utvandra, på förhand veta att de få fri resa hem, itall det icke skulle gå dem så bra i det frammande landet som de väntat, bli de utan tvifvel mera hugade at pröfva lyckan än då de icke ega denna lugnande visshet. De arbetsföra utvandrarne skulle komme att stanna qvar, och de odugliga att bli hemskickade. Man finge bereda sig på en utgift af mins 100.006 rdr om året. Motionären, hr Orre, yrkade att man i almanachan skulle införa varning mot utvandring och för öfrigt genom spridande af lämpliga skrifter söka hämma utvandringslustan. Men hvarken detta eller utskottets förslag gillades af kammarea Herr Hollanders motion om arbetslöse landtmåteritjenstemäns användande till särskilda göromål asslogs. Samma öde rönte herr Matts Peherssons motion, angående granskning och omarbetande af nu gällande seglationsordning. Konstitutionsutskottets utlåtande, angående väck! motion om ändring i riksdags-ordningens före. rifter rörande sättet för omröstningars verkstäl lande hos kamrarne och utskotten, behandlades härefter. Det är herr A. Dickson som häron väckt fråga och föreslagit att alla omröstningar! skola ske öppna. Utskottet har ansett dennz framställning icke böra föranleda till någon åtgäre och efter långvarig diskussion blet utskottets mening genom votering, som utföll med 65 röstei mot 52, af kammaren godkänd.