Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1867, sida 2

Sennor Aguila. Af berstäcker. ) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg) Stilla och slumrande i fredlig ro låg oceanen och antydde sitt lif endast genom den långsamma dyningen, hvilken liknar en jettes andetag. Solljuset dallrade mot den azurblå ytan, och de muntra fiskarne jagade hän genom den klara vattenspegeln samt hoppade ofta högt upp ur sitt element. Ingen vindflägt rörde sig, och måsarne, som annars roa sig med att bjuda stormen trots, gungade sömniga och likasom drömmande på den glittrande hafsytan. Ilastigt och ljudlöst ilade ett väldigt skepp framåt öfver vågorna; alla segel voro beslagna, och endast en lätt, nästan omärklig rök antydde den kraft, som arbetade inom det stolta skeppet och dref det framåt. Det var fregatten Clorieuse, och långt framför henne vid horizonten uppdök hennes mål ur vågorna, de höga, ända till toppen skogbeväxta kullarne af Raiateo, den paradisiska ön, och på fregattens fördäck stod en massa bruna gestalter, hvilka med utsträckta armar och glädjetärar i ögonen jublade emot sin hembygd. Hitintills hade fregattens kommodor ej tillåtit någon oregelmessighet ombord, och ehuru hans indianska passagerare belland2) Sa HT N.a 05