Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1867, sida 2

hvarken gifva efter för någon påtryckning! eller för hotelser. Men under det England talar om Luxemburg och korsar sig öfver, att andra makter kunna tänka på att föra krig, har det sin blick riktad ät andra håll, med anledning hvaraf ofvannämnda tidning äfven meddelar: ,Krigsministern har befallt, att det skall tillverkas krigsmateriel i oerhörda qvantiteter, och man skall arbeta härpå både dag och natt. Mycken krigsmateriel skall afsändas till Kanada. Under nuvarande politiska förhållanden är det omöjligt annat, än att England kan hafva bekymmer för Kanadas försvar till följd af de ryskamerikanska provinsernas afträdande till Förenta Staterna. Det språk, som Förenta Staternas press förer, bekräftar i hög grad riktigheten af denna äsigt. Då afträdandet af nämnde provinser blef bekant i Förenta Staterna, uttalade många tidningar derstädes sitt gillande häraf, uttryckande, att konseqvensen skulle blifva ett krig med England, och de talade om ett sådant krig såsom mycket populärt. Andra tidningar ogillade deremot det omtalade förvärfvet, enär de förmenade, att ett krig med England nu blefve oundgängligt, och detta under det unionen hade stort behof af fred. Antingen nu Förenta Staternas tidningar gillade eller ogillade regeringens arrangement med Ryssland, voro de således likväl eniga om, att utsigten till ett krig mellan England och Förenta Staterna hade ryckt allt närmare. Det är utan tvifvel i denna omständighet, hvilken åter står i förbindelse med Rysslands planer i Orienten, som man måste anse som ett hufvudsakligt skäl för Frankrikes bestämda uppträdande, sedan det nu utrymt Mexiko. Franska regeringen är viss om, att den icke skall möta England som fiende, och den hyser inga bekymmer för hvad för öfrigt under den förestående striden kan inträffa. Hlir kriget allmänt genom Rysslands deltagande, on kan England endast stå på Frankrikes sida. Under sista veckan hafra stora festligheter af mycket olika slag förevarit i Manchester, Birmingham och Dover. I förstnämnda stad aftäcktes en staty af Cobden, den första, men utan tvifvel på långt när icke den sista, som i England blifvit upprest öfver den utmärkte mannen. I Birmingham var ett stort reformmöte, hvilket af ,,Times framställes som en helt och hållet misslyckad demonstration, hvaremot ,Star framställer detsamma som ett storartadt skådespel, som åter skulle hafva kallat reformpartiet till lif, Den förnämste talaren vid mötet var John Bright, Äfven nu ville han icke tro, att toriernas reformbill, hvilken han betecknade som ett eländigt mischmasch, skulle gå igenom, och han talade om Gladstone med en beundran, som han icke hittills låtit komma någon annan, lefvande eller död, engelsk statsman till del. För öfrigt gingo Brights yttranden ut på, att folket icke borde tröttna vid reformdemonstrationerna, enär detta — efter hans sörmenande — vore enda siättet att aftvinga regeringen och parlamentet en ändamålsenlig reformbill. I Dover var en stor skarpskyttefest, och knappast hafva de storpratande tyskarne haft mera att skrifva om slaget vid Königsgrätz, än hvad de engelska tidningarne nu haft att säga om skarpskytterevyen i Dover, i hvilken 25,000 man deltogo. Tidningarne yttra olika åsigter om hvem som är författare till den snart utkommande biografien öfver den aflidne prins Albert, drottning Victorias gemål. Några säga den vara författad af drottningen; andra säga, att hon endast författat företalet, men general Grey det öfriga. I fall en korrespondent från London till en i Massachusets utkommande tidning är riktigt underrättad, sysselsätter sig drottning Victoria äfven nu på det litterära området. Hon säges nemligen arbeta på en bok med titeln: ,,Leaves frem a journal in the highlands, hvilken, innehållande 40 olika uppsatser samt försedd med en mängd fotografier och träsnitt, skildrar lifvet på Balmoral. Bland annat beskrifvas trenne exkursioner, som drottningen tillsammans med sin gemål hade inkognito gjort genom Skottlands särskilda nejder. Den seniske general Massy — en af sammansvärjningens hufvudmän —, som egentligen heter Condon, men som troligen antagit det förstnämnda namnet endast för dess gammalirisk-aristokratiska klang, befinner sig i sitt fängelse (i Dublin) uti en ganska egendomlig ställning. Det kan nemligen om honom endast beA2 e445 2