han besegra. Hans arbete skulle naturligtvis gå temligen långsamt, men barnets själ skulle aldrig derunder stå tom, och han blefve ansvarig för allt det mörker, hvaraf den kunde fyllas. Annu mera är en sådan försigtighet af nöden med mognare lärjungar, som lätt nog kunde drifvas till brådmogna — men odugliga frukter. Vi nedlägga här pennan och afsluta denna lilla uppsats, klart inseende dess stora ofullständighet i allo och särskildt de många ojemnheterna i det stilistiska. Vi hoppas dock att i någon mån vara ursäktade genom den välmening, som öfverallt i dessa rader framskymtar. Skulle någon ärad medbroder med rikare erfarenhet och bättre penna af detta försök finna sig föranlåten att på ett värdigare sätt taga till ordet i denna maktpåliggande sak, vore det för förf. en stor glädje. Yeskina Lente.