Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1867, sida 2

— Svårligen. Samtalet afbröts här och blef allmännare. Passagerare anlände ännu i mängd och försvunno under däck, för att taga sina kojer eller hytter i besittning. Men i stora salongen trängdes fremlingarne och bragte uppassarne till förtviflan, emedan de måste duka borden till middagen och dervid oupphörligt hindrades af personer, som ej hörde till fartyget. Nu small det andra kanonskottet, ett tecken för alla ,obehöriga att stiga ned i sina båtar och lemna ångaren, hvilken började att lätta ankar. Han hade redan kastat loss från bojen. — Ännu en sak, sennor, sade Lydia till Rafael, — kan ni upplysa mig hur det gått med sennor Desterres, och hvilket straff han får såsom medveten om er onkels förgiftning? — Händelsevis har jag, på vägen till Callao, träffat en person, sade Rafael, aw som kunde lemna mig tillförlitliga underrättelser derom. Sennor Desterres har blifvit utnämnd till prefekt i en af de större städerna i det inre af landet. — Till prefekt? — Den öfverste domhafvanden inom ett distrikt. — Ja, men hur är det möjligt? utropade Lydia sörvånad, — presidenten vet u — — — Att sennor Desterres han många inflytelserika vänner i Lima, hvilka alla kunde komprometteras genom en noggrannare undersökning, och emedan han i alla fall måste hafva tjenstemän, så anser han det bäst att skicka denne herre ur vägen. Således prefekt! återtog Lydia, som