Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1867, sida 2

om han ville rädda lifvet på den person, som djuren gripit. — Sedermera kunde man ju taga reda på hvad som förefallit. Der, rakt framför sig, såg han redan le ljusgula hundarne tumla om med ett mörkt föremål, medan de ej brydde sig om hans rop: — tillbaka hundar; döda nte karlen! — Men den lille cholon kände dem bättre. — Fy Tyras, — fy Wolf! ropade han och sprang emellan dem, i det han med sina händer fattade i deras halsband. Men han skulle knappt hafva förmått att tygla dem, om icke buskarne bakom dem hade rasslat i detta ögonblick, och den häpne förvaltaren visat sig i dörren till sin hydda. Derigenom väcktes deras uppmärksamhet, och de upplyftade sina hufvuden för att se om icke en ny fiende kanske visade sig; men i detsamma framrusade Bertrand med sin dragna sabel i handen. I första ögonblicket hade Rafael, som endast hörde bullret och ej kunde veta hvem som sprang emot honom, upplyftat lanternan samt spänt sin revolver; men derigenom föll en ljusstråle på honom och hundarne, och den gamle fransmannen utbrast jublande: Hurrah, du lefver! Men hvad föregår här? Gud vet! ropade Rafael tillbaka, — der ligger en mördad man, och här hafva bundarne troligtvis gripit mördaren. — Så lys hit, så att vi få se hvem vi ha här! Holla, hit med mera ljus! ropade den gamle mannen till Zacca, — tag hit en bambufackla, så att vi kunna se. Besallningen utfördes nästan lika så hastigt som den gafs, ty i förvaltarens hus funnos ännu ett par korta facklor af sam