Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1867, sida 2

Göteborg den 25 April. Det betänkande, som utarbetats af särskilta utskottet för försvarsväsendet, har nu i sin helhet kommit oss tillhanda. Sedan vi genomläst och begrundat detta opus, inna vi ingen anledning att frångå vårt förut uttalade omdöme, att det bästa man kan säga om detsamma är, att det afgifver grunder på hvilka en diskussion kan öppnas om vårt försvarsverks rätta ordnande. Vi finna äfven bestyrkt hvad vi i vår förra artikel anmärkt emot utskottets majoritet, att den visat en allt för päfallande månhet att konservera allt, äfven det mest ruttna, i våra bestående militärinrättningar. Man har visserligen å andra sidan äfven gjort många inrymmelser åt de nyare idterna, men i de flesta fall har det stannat vid blotta erkännandet, den granna frasen, och i de få fall, der man gått from sounds to things och gifvit en praktisk tillimpning åt de vackra tankar man uttalat, har man noga sett sig före, att det icke skulle leda till någon rubbning af det bestående. Om vi säga, att grundriktningen i utskottets betänkande är konservativ, men förmildrad genom anbud till reformer, så tro vi oss hafva träffat det rätta så nära som möjligt. Utskottet uttalar den åsigten att svenska armeen under krig bör utgöras af a) aktiva armöen; b) den aktiva armens ersättningstrupper, c) landtstormen, fördelad i tvenne uppbåd, hvaraf det första utgör en krigsreserv. Landtstormen utgör ett ortförsvar. , Detta ortförsvar bör öfverallt vara så starkt, att det med hopp om framgång kan motstå fiendens afdelningar. Derjemte bör en del deraf vara fastare organiserad sän den öfriga delen, för att genast kunna upptaga striden med fiendens krigsvanda trupper, till dess återstoden hunnit samla sig. Härigenom uppkommer den s. k. krigsreserven, till skillnad af massan af ortförsvaret eller landtstormen. Vi bedja läsaren uppmärksamma, att det är utskottets egna ord vi här citerat. På annat ställe föreslås, att krigsreserven bör organiseras på sjelfständiga afdelningar, utan att likväl med ett enda ord antydes beskafkenheten af denna organisation. Det föreslås, att de 3 yngsta beväringsklasserna skola utgöra förstärkningsmanskap, de tre derpå följande tillhöra aktiva armåöen och 7:e, 8:e, 9:e och 10:e äldersklasserna, eller de första 4 klasserna af landtstormen, bilda krigsreserven, som derigenom skulle blifva nära nog jemnstark med aktiva armåen. Dessa 4 sistnämnda klasser skulle äfven lemna en ,krigsöfvad reserv åt aktiva armeen, i händelse den komme att behöfva mera ersättningstrupper, än man beräknat. Nu kommer utskottets grundtanke, framställd i det förslaget att svenska armåen skall bestå af stam och beväring, den förra innefattande befäl och trupp. De härför anförda motiver äro ganska utförliga. Denna gången vilja vi icke upptaga dem till granskning, utan åtnöja oss med att endast lemna ett litet bidrag till den väl behöfliga utredningen af begreppet stam i militärisk mening. I alla armer skiljer man emellan kadrerne och de egentliga soldaterna. Till kadrerne räknas allt befäl, civile tjenste