mättat ett hugg, men dervid har han träfsat sig värst sjelf. Han har nemligen glömt eller förbisett, att man i Danmark och äfven i brödralandet Norge har rena beväringsarmåer, utan stymmelse till några stamtrupper. Derföre vilje vi likväl icke tillvita J. A. H. någon okunnighet. Det kan ju äfven hända, att hugget också var måttadt åt de norska och danska militärerna. I så fall är det emellertid en gottis han framkommit med. Efter denna lilla digression återkomma vi till utskottsbetänkandet, dock endast för att beklaga, att vi der sakna ett formuleradt förslag rörande ett skyndsamt organiserande af ett kraftigt ortförsvar, eller den s. k. landtstormen, hvarom likväl en fullständig enighet tycks hafva varit rådande i utskottet. Vi vilja dock hoppas, att riksdagen, för så vidt på den beror, söker reparera denna utskottets uraktlåtenhet, hvartill orsaken möjligen ligger i den knappa tid som varit utskottet tillmätt, hvarigenom äfven mycket annat i dess arbete fått en pregel af hastverk.