Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1867, sida 2

skakade på hufvudet! — ingen af dem, som nu befinna sig derborta, har aflossat det skottet. Gör dig inga onödiga bekymmer, mitt kära barn, utan gå nu till sängs. God natt, sof godt, min flicka, ech slå de barnsliga tankarne ur hågen, så att du inte drömmer derom i natt. — God natt, pappa, sade Juanita, kysste honom och gick in i sitt rum. Men hennes hjerta kändes så beklämdt, och hon ville heldre gråta än skratta, utan att egentligen veta hvarför. Gamle Bertrand gick äfven upp till sitt sofrum, men kände ej den minsta lust att lägga sig, och han ertappade sig plötsligt dervid att han nedtog sin gamla, öfver sängen hängande kavallerisabel och drog den till hälften ur skidan. Efter en skakning på hufvudet stack han åter in den, men hängde ej upp den på sin gamla plats utan ställde den vid hufvudgärden, och gick derefter en stund fram och tillbaka i rummet. — Besynnerligt! Han kände sig så orolig! Slutligen tröttnade han vid sin ensliga , marsch. — Åt fanders med dessa griller, brummade han i skägget, — jag vill gå till sängs och sofra, och i morgon bitti får jag ej visa tjurhufvudet derborta att jag oroat mig för hans skull, ty annars skrattar han till på köpet ut mig! . Han hade aftagit sin halsduk och sted just vid det öppna fönstret samt lossade sina skjortknappar. Fönstret i hans sofrum låg utåt den smala vägen och Rafaels hacienda, hvars boningshus ej låg särdeles långt från hans eget hus, ehuru det undanskymdes af trän och buskar, annars hade man kunnat ropa till hvarandra från de båda husen.