Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1867, sida 3

inrar han sig de fem dammarne midt i skogen och ilar dit hän — men äfven der finner han de obarmhertiga facklorna och ännu obarmhertigare hundarne. Han störtar sig i vattnet, då framkommer jagten med sitt galna larm, man skjuter, furstarne och deras följe bocka sig ned öfver halsarne på sina hästar, för att nyfiket åskåda den ädla hjortens dödskamp. Allt rundt omkring var ärgadt glödrödt — vatten, himmel, träd, herrar, damer, jägare, hästar och hundar. Derpå återvände man till slottet, hvarest jägarne sunno supeen tillreds; de infördes i ett stort praktfullt tält, som öfverallt var prydt med jagtemblemer. Vid deserten steg prinsen af Cond6 upp och sade till grefve von Norde , Hvar tror ers kejserliga ag tror mig vara, svarade czarewitsch, ,i prinsen af Cond6s, den gästfriaste af alla furstar, slott, och i ett af detsammas rikaste gemak. Då delade sig på en gång tältets sidenväggar åt båda sidor, och med förvåning såg prinsen, att han befann sig midt i häststallarne. Trehundra ädla hästar stodo der, hvar och en. i en serskild stall och fodrades eller putsades hvardera af en serskild tjenare, något som framställde ett egendomligt skönt perspektiv. Få år derefter såg sig prinsen af Condå tvungen att gå i landsflykt, hans äldste son blef skjuten i vallgrafvarne vid Vincennes, och hans kejserlige gäst, czar Paul I, blef strypt i sitt eget palats. höghet sig vara?