Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1867, sida 2

Tre leguas härifrån ligger en liten posada, hvars egare vi kalla ut för att få henne påfylld; men det här behöfver jag i natt för att kunna utföra saken ordentligt. — Jag ångrar att jag gaf henne åt dig. — Var lugn; nu först känner jag märg i benen! Och nu bort, ty jag måste vara på min post då han kommer tillbaka, fastän det nog kommer att dröja litet, innan han tröttnar prata vid sin käraste. Hurra! Och med ett undertryckt jubelrop dolde han flaskan under sin tröja och sprang uppför höjden, bort mot haciendan. Pertena, ty det var denne flyktande brottsling, som ej hade ansett sina relationer i Lima tillräckliga för att nedtysta sina bofstreck, och som nu valt den eländige Cholon till sin bundsförvandt, stannade qvar en stund under det gamla trädet. Hvad skulle han göra; — anförtro saken åt Pedro allena? Om denne nu öfverlastade sig? Men denne genomdrifne drinkare borde väl kunna tåla en flaska! — Var icke Cholons plan att mörda Aguila, då denne begaf sig ned till stallet, i alla fall temmeligen osäker? Om Rafael icke gick dit ned samt höll sig instängd i huset? Ian hade icke öfvervägt detta möjliga fall med sin medbrottsling, och nu var denne borta. Om Aguila ej brydde sig om att, se efter sin häst? Men det var icke troligt. Eller om gamle Bertrand åtföljde honom? Bah, äfven i detta fall fann Cholon nog ett gynsamt tilltälle under mörkret att stöta knifven i hans bröst, och en förföljelse var omöjlig under natten. Men vore det icke säkrare om han sjelf uppehöll sig i närheten? — Den fördömde Cholon hade sprungit sin väg likasom till