Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1867, sida 2

Men lika fullständig enighet råder äfven mella Tysklands regeringar och folk derom, att den åter vunna nationella makten framför allt bör mot svara sin betydelse genom försäkrandet af freden välsignelser. Mina ärade herrar! Det stora verk som försynen bevärdigat oss att medverka till går nu sin fulländning till mötes. De särskild: staternas folkrepresentationer skola icke vägra de författningsenliga erkännandet af den som J antagit i förbindelse med regeringarne Samma anda, som gaf ett lyckligt resultat åt vå uppgift, skall äfven leda landtdagarnes förhand ingar. Således torde det nordtyska förbundet första parlament kunna sluta sin verksamhet met den upplifvande vissheten, att fåderneslandet skal egna det sin tacksamhet, samt att det verk, son detta parlament fullbordat, med Guds hjelp skal utveckla sig till rik välsignelse för oss och kom mande slägten. Gud välsigne oss alla och vår dyra fädernesland! Det ställe i throntalet, som angår förhållandet till Sydtyskland och den höjda nationalkänslan, mottogs af åhörarne med lifliga bisallsrop. Till slutet utbragte den sachsiske förbundskommisarien, statsministern Friesen, å nyo ett lefve för konungen af Preussen, hvarefter församlingen ätskiljdes. Vid omröstningen i parlamentets slutmöte, den 16 dennes, hade författningen antagits med 230 röster mot 53. I samma möte hade grefve Bismarck meddelat, att samtliga allierade regeringar samtyckt till författningen i den nu antagna formen. Det må erinras, att grefve Bismarck vid förrattningsförslagets sista behandling hade gjort art. 29 (om arvoden till medlemmarne af parlamentet) till en kabinettsfråga, och vid omröstningen segrade hans åsigt med 178 röster mot 90. Innan nordtyska parlamentet slutade förhandlingarne om författningen, gjorde de nordsleswiska medlemmarne Ahlmann och Kryger — trots sina förra nederlag — ett nytt försök att göra sina åsigter gällande, i det de framställde ett ändringsrslag i afseende på art. 1, der det skulle tilläggas: För så vidt genom bestående traktater någon förändring af gränserna är betingad, tillförbinda sig de förbundna regeringarne att ofördröjligen verkställa denusamma. Förslaget var motiveradt af en hänvisning till de af Preussen traktatmåssigt genom frederna i Wien och Prag öfvertagna förpligtelserna, enligt hvilka den nordsleswiska befolkningens medverkan är en nödvändig faktor till det definitiva ordnandet af suveränitetsrättigheterna i Nordsleswig. Med det nu förherrskande tyska örvermodet, torde det knappt behöfva sägas, att ingen enda röst — utom motionärernas — höjdes i parlamentet för detta förslag, grundadt på verkliga rättigheler. Segerruset har nu i Tyskland döfvat all känsla för den svagares rätt; men let kan väl hända, att framtiden skall ära äfven denna gång huru klokt det är ut handla — ritt. ÖSTERRIKE. Statsministern Beust har ännu icke blifit färdig med organisationen af den ickemgerska ministeren. Det har varit hans lan att förstärka kabinettet med upptasandet af tvenne medlemmar från Böhnen och Mähren, och han hade af denna inledning erbjudit professor IIerhst (chef ör det tyska partiet i Böhmen) kultusninistören, men denne har undanbedt sig mn portfölj, som är förenad med så månsa svårigheter, dessutom påstående, att van kan gagna regeringen mera utom än nom kabinettet. Till handelsoch jordoruksminister har Beust bestämt grefve Reldolf Wrbna, en at Mährens störste godsgare. Äfven i ledningen af de österrikika pressförhållandena har Beust utveckat mycken verksamhet, hvilken likväl mest sår ut på att kufva den slaviska pressen Böhmen. De mest framstående czekiska idningarne äro hotade med indragning. )en hittillsvarande centralistiska (antimgerska) organen, ,Presse, som är den nest spridda af hufvudstadens alla tidninsar, har nyligen genom köp öfvergått i en mnan egares hand, hvilken säges stå i ära förbindelse med Beust. ,Presse säes nu skola redigeras i dualistisk riktling. ITALIEN. De fortsatta diplomatiska underhandlinarne mellan Italien och Österrike oroa len preussiska pressen i icke ringa grad. Köln. Zeit. påstår, att allt, som berätats om en italiensk-österrikisk handelsraktat, endast är ett skamligt påhitt för tt dölja djupare liggande politiska plaer. Osterrikiske ambassadören i Florens ar haft långa konferenser med Ratazszi, ch konungen har uppskjutit en resa till urin, hvilket — efter hvad ,, Köln. 2eit. örmenar — ,han knappast väl lärer hafa gjort för en handelstraktats skull. )en franska , Moniteur uttalar sig i mycet smickrande ordalag för den nye itaenske ministerpresidenten och omtalar ned synbar törnöjelse hans sympatier för rankrike. Den nye utrikesministerns, lmpello, son är gift med en dotterdotter