Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1867, sida 2

en munter dans, och ej som till ett svår företag! Han trodde visserligen att har kunde lita på honom, ty Cholon lockades icke blott af penningebegär, nej, äfven har törstade efter hämd, och sedan han en gång råkat spåret, skulle han ej afvika derifrån. Pertena gick med korslagda armar ungerär en qvarts timmas tid fram och tillbaka under det gamla fikonträdet; slutligen hade han fattat sitt beslut. Han ville sjelf smyga sig in i huset, före den nuvarande egaren, samt invänta honom der. Om detta misslyckades och han upptäcktes, så utsatte han sig ej för den ringaste fara, ty gårdsfolket visste att han ofta hade tillbragt natten der, och han kunde ju ej veta att den nye egaren tagit huset i besittning redan denna qväll. Han hade kommit sent till haciendan, der han trott sig få träffa Desterres, och då han fann huset öde, hade han gått in endast för att tillbringa natten der. Hvar skulle han annars hafva fått ett nattqvarter, då ingen egentlig posada fanns i trakten? Planen var lika enkel som utan fara för honom sjelf, och allt annat måste han öfverlemna åt slumpen för att handla derefter. Sedan han fattat sitt beslut, tvekade han ej längre. Noga bekant med alla bivägar tog han raka vägen till haciendan och uppnådde huset under mörkret, utan att hafva blifvit bemärkt af någon. Stället tycktes vara utdödt; arbetarne hade för längesedan dragit sig tillbaka i sina hyddor, och på gården qvarlågo de med mattor öfvertäckta effekterna, som skulle bortföras den följande morgonen. Öfverallt herrskade djupt mörker, endast