Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1867, sida 3

de extrå-tåg På Jeknisgen, Som ubpprebade ganger arrangerats för verkställande direktörens och öfveringeniörens resor. Dervid framträder ånyo det beklagliga förhållande, att styrelsen i sitt afgifna genmäle icke, hyser tillbörlig respekt för sanningen, då styrelsen ej drager i betänkande att påstå, det öfveringeniören och verkställande direktören blott begagnat sig af tillfälle att åtfölja extra tåg, som varit anordnade för andra ändamål, än desse personers fortskaffande. För att nu hålla oss blott till det extra tåg, som den 22 Januari afgick från Herrljunga till Wenersborg, så är förhållandet dermed i korthet följande: Genom telegram från Göteborg, der verkställande direktören för tillfället vistades, gaf denne order att lokomotiv med passagerarevagn skulle komma honom och öfveringeniören till mötes i Herrljunga och att bansträckan äfven emellan Grästorp och Häkantorp skulle genom snöskottning klargöras. Ifrågavarande extratåg var således icke, såsom styrelsen oriktigt uppgifver, anordnadt för transporterande af effekter för jernvägsbyggnaden jemte annat fraktgods, utan beordrades blott för att bemälde herrar jemte ett sällskap af några personer, som de inbjudit att gratis åtfölja, skulle på ett för dem beqvämt, men för jernvägsbolaget dyrbart sätt fortskaffas från Herrljunga till Wenersborg. Först sedan den för skicklighet och nit i tjensten lika mycket som för sin redbarhet och sjelfständighet i allmänhet utmärkte trafikchefen grefve Taube, som vid tillfället inställde sig på Herrljunga för atttaga reda på förhållandet, protesterade mot deras åtgärd, särskildt hvad angick främmande personers inbjudning till kostnadsfritt deltagande i färden, blef det, på yrkande af trafikchefen, beramadt, att något fraktgods skulle medtagas. Och om dervid äfven några få effekter för jernvägens räkning fått åtfölja, qvarstår ändock såsom ett factum, att extratåget haft för hufvudsakligt ändamål endast att fortskaffa verkställande direktören oeh öfveringeniören, helst något extra-tåg för annat ändamål alldeles icke var af behofvet påkalladt, emedan de få jernvägseffekterna lämpligast och billigast kunnat transporteras på ordinarie tåg. Men i hvad fall som helst ligger det verkställande direktören till last, såsom ett oförlåtligt slöseri med bolagets medel, att låta för denna extrafärd uppskotta den för allmänna trafiken ännu icke öppnade, bandelen emellan Grästorp och Håkantorp. Med afseende å de långvariga och häftiga snöyror, som under föregående dagar egt rum, är det näppeligen antagligt att uppskottningen af denna 11, mil långa vägsträcka kunnat verkställas för den af styrelsen uppgifna ringa kostnad, 104 rdr, utan torde verkliga kostnadsbeloppet hafva varit större; men äfven med antagande att styrelsens uppgift i denna del vore exakt, synes det dock bra hårdt och obilligt att bolaget för två personers transporterande 144 mil skall betungas med en så dryg utgift, oberäknadt öfriga kostnader för sextratåget, synnerligast som desse personer åtnjuta penningeanslag för sina resor i bolagets tjenst. Med beröm lofordar styrelsen verkställande direktörens åtgöranden i fråga om uppgörelse med jordegare angående de för jernvägsanläggningen erforderliga jordområden. Detta beröm kan icke gerna vara dikteradt af någon annan än verkställande direktören sjelf; ty hvar och en annan, som följt företaget med ringaste uppmärksamhet, har sig nogsamt bekant, hurusom verkställande direktören dervid genom anstötlig egenmyndighet väckt den största förbittring icke blett hos jordsegare, hvilkas anspråk till följd deraf stegrats, någon gång till den största öfverdrift, utan äfven hos andra, i saken icke intresserade personer; ja, egenmyndigheten och våldsamheten hafva gått sända derhän, att en och annan jordegare nödgats till skydd för sin eganderätt anlita embetsmyndigheterna, som ock funnit sig föranlåtna att genom vitesförbud hejda vederbörandes lagstridiga framfart. Att expropriation i laga ordning skett, de Ågodvillig uppgörelse ej kunnat åvägabringas, kan naturligtvis icke af nägon klandras. I sitt afgifna genmäle påstår styrelsen, att insändaren skulle med en låg insinuation mot förra årets revisorer uppgifvit, att desse åtnjutit i arvode ,öfver 1,000 rdr mer än året förut. Det är lätt bevisligt att styrelsen jemväl härutinnan afviker från sanningen, Insändaren har nemligen, på sätt hans ifrågavarande uppsats utvisar, derutinnan icke yttrat ett enda ord om arvodet till revisorerna. I afseende å dessa har han haft endast denna utlåtelse: ,, Att vederbörande vid revissionen förlidet år kunnat undgå graverande anmärkningar, är bekant, om än icke för alla förklarligt. Och för att icke blifva träffad af styrelsens lika obefogade som kränkande tillvitelse, att insändaren skulle vara ,,kolportör af falska rykten. vilja vi nu ådagalägga befogenheten af insändarens berörda utlåtelse. Utöfver sin fasta årliga lön af 5,000 rår, åtnjuter verkställande direktören, enligt styrelsens beslut, 150 rdr i månaden, eller 1,800 rdr om året, såsom ersättning för sina resor i bolagets tjenst. Ehuru han till följd häraf icke är berättigad till någon vidare ersättning för dylika resor, har han dock sjelf utanordnat och låtit af bolagets medel till sig utpetala särskild kostnadsersättning för sina gjorda I resor med 2 rdr 25 öre pr mil och 10 rdr i dagtraktamente, För att anföra ett exempel, bland oändligt många, vilja vi nämna, att verkställande direktören under förlidet års sommar, då skandinaviska expositionen lockade så mycket folk till hufvudstaden, företog en resa till Stockholm och andra orter, för hvilken resa han, efter beräkning af omkring 130 mil och traktamente i förhållande dertill, godtgjorde sig af bolagets medel med ett belopp af öfver 450 rdr, och detta, oaktadt det till och med torde kunna ifrågasättas, huruvida resan, hvilken han lärer företagit utan något af bolagsstyrelsen erhållet uppdrag, ens var behöflig för bolagets angelägenheter. Det är i sanning, lindrigast sagdt, oförklarligt, huru detta verkställande direktörens egennyttiga och orättmätiga förfarande, som jemväl under föregående åren egt rum, att taga serskild betalning försina resor, kunnat få passera utan anmärkning å revisorernas sida, oaktadt förhållandet genast springer i ögonen vid den flyktigaste blick på räkenskaperna. Huru kan detta stå tillsamman med styrelsens salfvelsefulla försäkran att revisionen skett ,,med den strängaste noggrannhet? Vi blott fråga .... — Ett annat besynnerligt förhållande af serdeles mystisk beskaffenhet bör här icke förtigas, nemligen att förra årets revisorer afgåfvo två särskilta memorialer, det ena, sem framlades för bolagsstämman, innehållande tillsstyrkande af decharge, hvaremot det andra, innehållande hvarjehanda anmärkningar, icke kom längre än till styrelsen eller verkställande direktören; dock hade vederbörande den oförsigtigheten att, för att såra en för verkställande direktören misshaglig jernvägens tjensteman, gifva denne del af sistberörda memeriäl. Deremot torde det icke skäligen kunna läggas revisorerna till last att de ej upptäckt, hvad som dock är ett besvärligt faktum, att verkställande direktören understundom för sina resor begagnat bolagets hästar; och om han äfven vid sådana tillfällen, såsom vi tro oss med säkerhet veta, debiterat särskild skjutsersättning, har bolaget i. sjelfva verket fått ersätta resekostnaden på treggehanda sätt, nemligen 1:o genom det kontanta anslaget af 1,800 rdr om året, 2:o derigenom att bolaget tillsläppt hästar för resan och 3:o genom den särskilda debiteringen. Den omständighet att verkställande direktören sålunda, jemte tillfredsställande af en på sednare åren påkommen stark reslust, på uppenI barligt sätt obehörigen användt betydliga summor saf aktieegarnes och statens medel, alstrar i sanning dystra tankar i afseende på hvad som mö ligen i öfrigt kan hafva skett. Också är insändaren i tillfälle att framdraga och bevisa långt mer graverande anmärkningar, men trött att nu vidare orda i detta ämne, låter insändaren dermed tillsvidare anstå och hänskjuter saken i dess oket ande skick under allmänna opinionens domstol. , Ytterligare några ord innan pennan för denna gång nedlägges. Enär jernvägsstyrelsens ordförande grefve Sparre, hvilken såsom en af de största delegarne i bolaget haft särskildt intresse för arbetets bedrifvande med skyndsamhet och sparsamhet, mestadels under arbetstiden vistats på annan ort och derför varit förhindrad att egna företaget och dess förvaltning den närmare tillsyn, som eljest säkerligen LER ene torde ånmärkta klanäret ef böra drabba honom; och med kunskap om den redbarhet och samvetsgrannhet, n A 3