Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1867, sida 3

samt derpå beroende högtidsdagar och Söndagar flyttas fram och tillbaka en hel månad, då vanligen andra vigtiga händelser firas på den dag de verkligen inträffat eller tros hafva inträffat. Ty de Vise i Nicea, hvilka liksom judarne måtte behöft tecken och under för att tro, lära väl behöft undret af en öfvernaturlig solförmörkelse för att kunna tro på och försvara Kristi guddom, och öfverlemnade derföre åt månen att bestämma påskterminen. Jag anför detta endast för att antyda, att då man ej visat någon noggrannhet i den historiska ordningen af Jesu lefnadsöden och ej heller i afseende på tiden för firandet af hans uppståndelse och himmelsfärd, borde man ej vara så negräknad med, om minnet af himmelsfärden och Johannes döparen samt, allraminst, Bebådelsedagen sirades en eller annan dag sednare, helst som naturen sjelf, i afseende på den sistnämnda, ej är så nogräknad tillochmed om några veckor förr eller sednare efter aflelsen. Påskdagen borde då alltid fixeras till den 16 April och solförmörkelsens under ej mer betraktas såsom nödvändig för tron. De gudlige skola troligen anse för ett svårt brott mot Guds bud om sjundedagens helgande förslaget om en veckas förlängning till 7 arbetsdagar i vanliga år och af två veckors i skottår; men då böra de ock konseqvent anse det för svårare att, de flesta år 8 gånger försynda sig mot Guds bud om 6 arbetsdagar, så vida konseqvens af dem är att på: i