Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1867, sida 2

.Igen skulle han ej ha undgått mig. Men då mötte jag polisen och måste ta en sidoväg mot floden för att komma undan. En slycka att jag känner alla smygvägar härl — Det var samma trupp, som plundrat min mors hus, och som jag sjelf med knap nöd undkom, hväste Pedro mellan tänderna; — men jag måste ba hämd! Vet ni att han i dag friat till fransmannens dotter? — Det är honom likt, sade mannen i ponchon bittert, — och i dag på förmiddagen smög han sig bakvägen från fransyskans boning. Men hur vet du det, amigo? ; — Jag låg gömd i ett hörn, till dess de fördömda hundarne spårade upp mig och jag måste fly. — Och hur skola vi nu kunna komma åt honom? Djuren vaka hela natten omkring huset. — Men inte der han sofver, log Pedro hemskt; — han har låtit bädda åt sig i Desterres hus. — År det säkert? — Jag har sett det sjelf, och Zaca har dessutom. bekräftat det; derför dröjde jag så länge. : —, Men hvarför i Herrans namn stannar han inte derborta hos fransmannen? Har ban så förbannadt brådtom att taga det spmla nästet i besittning? Nå, desto bättrå sör oss, — men vidare? — Tan har till och med låtit ditföra sin häst, och han sofyer i det lilla gästrummet der ni alltid bott, då pi varit här Ite. Corts.)