Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1867, sida 2

derlöjtnanterna borde betraktas endast såsom aspiranter, hvilka ej erhöllo lön, utan blott tjenstgöringspengar. Termen tjenstgöringsskyldighet aflöstes då af termen ljenslgöringsrätlighet. I afseende på tjenstgöringsrättigheten, som naturligtvis alltid äfven innebure en skyldighet, kunde officerarne delas i 3 eller 4 klasser, hvaraf den ena endast och allenast, liksom utskottets halfsoldsofficerare, tjenstgjorde under mötena. Något som är att anse som totalt misslyckadt i utskottets förslag är kavalleriets organisation. Derigenom att man icke tagit steget ut och icke äfven på detta vapenslag tillämpat allmänna värnepligten, utan endast baserat det på ,indelning och värfning, så har man beröfpat sig hvarje tillstymmelse till en kavallerireserv. Ett helt vapenslag utan all slags reserv, under det de andra vapenslagen hafva större reserver än de, såsom vi vilja hoppas, någonsin kunna använda! Huru vill utskottet försvara denna underlåtenhetssynd? Några ord äro tillräckliga att antyda ett sätt huru denna brist kunnat afhjelpas. Cirka 800 beväringsrekryter, lämpligt fördelade på de olika landskapen, utskrifvas hvarje år för kavalleriet. Öm solden bestämmes något högre för detta vapen och beväringsrekryterna tillika afgifva elever till underbefälsklassen, så skulle det ej vara någon svårighet att på frivillighetens väg fylla hela detta antal. Dessa rekryter öfvas i 90 dagar, eller lika lång tid som nu är anslagen till indelta kavalleriets rekrytskolor. De bevista sedan 2:ne års möten, hvarefter de inträda i reserven. För att gifva den nödiga soliditet åt vapnet, hvarom så mycket ordas, engageras kapitulanter ibland de värnepligtige. Kapitulanter äro sådana värnepligtige, som, sedan de tjenat sina 3 år, förbinda sig till ytterligare 10 å 12 års tjenst emot en lega af 30 å 40 rdr pr år. Utsigten att antagas till kapitulant, vore ett ytterligare lockmedel till frivilligt inträde vid kavalleriet. Vi få nu sluta denna uppsats med det totalomdömet, att, med allt erkännande af det stora arbete som nedlagts på utskottets betänkande, det bästa som derom låter sig säga, är att det afgifver grunder, på hvilka en diskussion kan öppnas om tillvägabringandet af en solid armöorganisation. Såssom hekant har Fäörsfa kammgror