skott, som utifrån hemtade sin näring. I och med detta partiväsen mister Riksdagen fullkomligt all sjelfständighet. Korruptionens smitta griper så omkring sig, att Ständerna slutligen icke blifra något annat än de utländska kabinetternas ombud. Innan straffdomen kom öfver detta inre förderf, skulle likväl Ständerna ännu tydligare få bevisa sin svaghet och sin regeringsoduglighet, i det under Frihetstidens sista år den gamla striden mellan frälse och ofrälse stånden lägade upp, för att rent af tillintetgöra all enhet inom Riksdagen. Föreläsaren begagnade här tillfället att gifva en teckning af Frihetstidens ståndsutbildning, såsom en af de vigtigare företeelserna i dess samhällsskick, och uppsköt derefter till nästa föreläsning framställningen af Ståndstvisterna 1771 och 1772. I morgon afton afslutar hr Forssell den intressanta föreläsningsserien. — Nya Teatern. Den tredje Gustafs tid, med dess glitter och flärd, parad med ssnille och en förfinad smak, framstår dessto bjertare mot den mulna bakgrund, som den föregående tiden bildar. Språket sofrades, sedernas råhet mildrades, upplysningens solglans började mera allmänt skingra fördomens samt okunnighetens dimmor, och en förädlad smak sväfvade som en purpurvringad fjäril bland den unga dagens friska flägtar. Denna tid är således kär för oss alla, och med intresse läsa vi de skildringar, som dess skalder lemnat oss i arf. Såsom skildrare af det folklif, hvilket då verkligen fanns, — och som, numera endast är en saga — hafva vi vår odödlige Bellman, och flera, mer eller mindre lyckade, försök hafva blifvit gjorda att tillgodogöra de rika motiv han efterlemnat. — Ett dylikt försök var den i går afton för första gången här uppförda folkkomedien ,,Fredman och Ulla Winblad. I ett förspel kalladt ,,En morgonstund i IUlagaparken, der Gustaf III, Schröderheim och Bellman sammanträffa, motiverar författaren de följande tre taflorna derigenom, att han låter Bellman föreslå konungen att denne sjelf täcktes taga i betraktande de taflor af solklifvet, som skalden besjungit, och konungen går in derpå med uttryckligt förbehåll att iakttaga djupaste inkognito. En god ide, men hvilken är särdeles svår att realisera, är författarens afsigt att framställa Fredman som en symbol af Bellman. Vi se den bekante urmakaren ,,utan verkstad och förlager, deltaga i intrigen och de glada samqvämen, rumla om, älska, sörja, allt på samma gång som han skall vara en symbol af den dithyrambiska sången. Författaren har endast lyckats antyda, cj genomföra denna sin idt, och detta utgör ett af styckets svaga sidor. En intrig genomgår det hela, men intresset slappas genom longörer, hvilka ej till fullo ersättas genom de komiska momenter (Jergens roll, receptionsscenen, Nordströms entr bakom skärmen), som i stycket förekomma. — Emellertid förråder det hela en varm, poetisk känsla, och särskildt bör amhållas det förtjenstfulla sätt, hvarpå örfattaren i flera kupletter imiterat den store Bellman. Stycket skulle dock vinna betydligt, om flera af de ofvannämnda longörerna borttogos; isynnerhet gäller detta om andra och tredje taflan. De utmärkt vackra dekorationerna, dels väl inöfvade danserna samt den särdeles lyckade sluttablån bidrogo till den framång, som stycket rönte, och hvilken tillsännagafs genom applåder vid flera tillfällen, samt efter pjesens slut genom inropning af herr Österberg (som utförde Fredmans roll) samt af författaren. Hr Österberg förklarade dock vid sitt framträdande att författaren önskade vara okänd och tackade tör den välvilja, som publiken visat. Som detta stycke åter uppföres i dag, skola vi i morgon återkomma till en närmare redogörelse för dess utförande. — Mindre Teatern, Rohdeska sällskapet afslutade i går afton sin sejour härstädes med operetten , Resan till Kina, som då gafs för 4:de gången. Efter styckets slut framropades och hälsades med kraftiga applåder först sällskapets samtliga medlemmar och derefter serskildt dir. Rohde, som i några enkla och hjertliga ord hembar sin tacksägelse till publiken för den välvilja och uppmuntran, han och hans sällskap rönt under sejouren, samt sitt hopp att under sin instundande höstoch vintersejeur härstädes få åtnjuta samma bevågenhet af Göteborgs publik. Under den nu tilländagängna, 612 månader långa, sejouren har sällskapet gifvit jemnt 100 representationer, vid hvilka tillsammans uppförts 48 olika pjeser, deraf ungefär halfva antalet varit svenska origiDDDDDD skurken, — och med dessa ord hvisslade) han på hundarne samt aflägsnade sig. TAmmA 4 TE Fo aa (T.. I T 1 — MR OV OM