Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1867, sida 1

Sammanträdena i Lördags afton. Första kammaren. Plenum öppnades med föredragning af första kammmarens enskilta utskotts betänkande AA: 12 med förslag till skrifvelse, innehållande en hemställan till K. M:t, om ej landtränterimedlen kunde genom insättning i bankerna göras fruktbärande samt en begäran, att i händelse så pröfvade lämpligt, K. M:t måtte för riksdagen framlägt förslag till bestämmelser i berörde syftning. Detta ogillades väl af hir Fåhraus, Faxe, friherre af Ugglas, grefve C. (i. Mörner, m. sl., som ansågo vådligt att sammanblanda statens och enskilta penningverks astärer, men bifölls dock efter votering med 64 röster mot 31, på yrkande af motionären hr Bennich, hrr Wallenberg. 14. W. Nordenfelt, m. fl. Samma utskotts betänkande, hvar tillstyrkes väckt motion om framläggande för riksdagen af en fullständig tablå öfver statsverkets ställning, blef af kammaren godkändt. Vid föredragning af lagutskottets utlåtande A 53, afstyrkande väckt motion om dödsstraffets afskaffande, uppstod en lång och liflig diskussion, hvarunder bifall till utskottets förslag yrkades af hrr Fröman, vice talmannen Almqvist, grefve II. Sparre, som insåge tiden ej ännu vara inne att idtaga en lagförändring i motionens syfte. Denna förordades deremot af hrr IIasselrot. Arrhenius, Bergstedt, Holmberg, Nisser, von Koch och frih. Hugo Hamilton. men dock vid votering med 39 röster mot 3S. Mot det fattade beslutet anmäldes reservation af de herrar, som talat mot utskottets bemställan samt dessutom af hrr N. Hofsten och Hammar. Lagutskottets utlåtande N:is 54—58, rörande åtskilliga mindre vigtiga frågor gillades med undantag at Aj 57 rörande vittnesedens förändring, som på yrkande af br Rydin och efter votering med 35 röster mot 20 återremitterades. Andra kammaren. Tillfälliga utskottets Aj 5 och tacksägelseskrifvelse till kapten John Ericson bifölls. Ofverläggning om dödsstraftets afskaffunde. Lagutskottet har, såsom bekant, afstyrkt bifall till herr Bovins härom väckta motion. Diskussionen öppnades af motienären, som varmt förordade sitt förslag. Ilan bestred på det aldra bestämdaste det barbariska straffets nödvändighet. Brottmålsannalerna visa tydligen, att de som förfäkta denna nödvändighet ha orätt. Tal. vände sig mot det grymma och onaturliga uti att aflifva en menniska, som icke är beredd att dö. Visserligen afrättas ingen, utan att först ha haft en s. k. beredelsetid; men det är icke sagdt att denna varit tillräcklig eller att den lifdömde blifvit fö bättrad derföre att att han haft stupstocken för ögonen. Man har sagt att vårt samhälle icke nått den utveckling att dödsstraffet utan våda kan upphäfvas. Det är dock upphäfdt i många och har icke under åtskilliga år tillämpats i ännu flera länder, som stå långt efter oss i fråga om bildning och upplysning. Man tycker att dödsstraffet bör qvarstå i lagen, utan att derföre tillämpas. Lagens anseende skulle derpå mycket förlora. Talaren hade hoppats att denna stora fråga, som vid flera föregående riksdagar blifvit undanskjuten, denna gång skulle vinna en tillfredsställande lösning; och det var honom en glädje att veta det i lagutskottet s röster afgifvits för, och 8 emot afskaffandet, hvadan det således varit den förseglade sedeln, som der afgjort denna ,.lifsfråga. Talaren vädjade till de folkvalda representanternas ädlare känslor då han bad dem ur