Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1867, sida 2

någon nedsatimhng al personatguitten Ior 2:a klassens vagn vid snälltågen å berörda jernvägar, allt med fästadt behörigt afseende dervid på statens fördel af högsta inkomst från dess jernvägar. Bevillningsutskottet har justerat memorial i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut angående tullbevillningen; innefattande detta memorial endast sammanjemkningsförslag och veterings-propositioner. Sammanträdena i Thorsdags afton. Första kammaren. Bankoutskottets betänkande Aj 19 med förslag till reglering af bankens låneoch kreditivrörelse godkändes med undantag af den 17:de punkten, hvars förslag till den förändrade bestämmelse, att intet belopp högre än 400,000 rdr finge på en gång insättas i riksbanken, mötte motstånd af hrr Wallenberg, Ekenman, Caspersson m. fl., samt efter att hafva blifvit försvaradt af hrr Schartau och IIeykensköld, frih. Bildt m. sl. förkastades med 6v röster mot 28. Vidare godkändes statsutskottets utlåtande N:o 66, i anledning af sist församlade statsrevisorers berättelse, med undantag deraf att tvenne föreslagna skrifrelser, den ena angående en badanstalt vid Carlberg, den andra rörande uppköp af ved vid Göta hofrätt ogillades såsom grundade på alltför obetydliga anmärkningar. Derpå förekommo åtskilliga lagutskottets betänkanden, bland andra N:o 53 afstyrkande väckta motioner om upphäfvande af samvetstvång i afseende på vigsel, dop och nattvard, och vann hvad utskottet hemställt i förstberörda hänseende kammarens bifall, efter det hr Landgren i anledning af hrr Gegerfelts och Bergstedts uttalade önskan om återremiss i ändamål att erhålla ett för civiläktenskapets utsträckning mera gynsamt utl asgifvit den försäkran, att medgi het för dem, som presterna inskrifvit i kyrkoböc kerna att slippa låta välsigna sig af presten, såsom Jesu Christi tjenare, ofelbart skulle leda derhän, att svenska staten snart helt och hållet upplöstes. Att borttagande af presters välsignelse kunde hafva sådana förfärliga följder, derpå lemnade i gamla tiden Roms historia och i nyare tiden Frankrikes varnande exempel. Sednare delen af utlåtandet, förordande bibehållande af straff för uraktlåtande af dopoch nattvardsceremonierna, blef utan anmärkning gillad. Andra kammaren. Konstitutionsutskottets förslag om ändring i 18 5 mom. tryckfrihetsförordningen blef af kammaren gilladt. Utskottet har föreslagit borttagande af den punkt, som stadgar att tryckeri icke får anläggas å längre afstånd från en stad än 1, mil. Ett tilägg i 3 8 tryckfrihetssörordningen, hvilket hr P. de Laval motionerat och hvartill utskottet afstyrkt bifall, blef icke af kammaren godkändt. Vidare beslöt kammaren i öfverensstämmelse med hvad tillfälliga utskottet N:o 2 tillstyrkt, att hos K. M:t anhålla det länsmännens fribrefsrätt må blifva utsträckt till alla bref, som de afiåta till embetsyerk eller myndigheter samt embetsoch tjenstemän i ärenden, som angå det allmännas tjenst. Härefter uppstod en ganska långvarig diskussion om huruvida man skulle till behandling företaga det för andra gången bordlagda förslaget till arbetsordning eller icke. Hr de Marå yrkade återremiss, emedan ärendets afgörande endast derigenom kunde lagligen blifva uppskjutet. Efter mycket ordande, kom man till den slutsatsen, att det icke gerna gick an att kringgå grundlagens stadgande att ärende, då det 3:dje gången förekommer, ovilkorligen måste afgöras. Då man kom till den punkt hrari den ordning, i hvilken kammarens ledamöter skola sitta, är föreskrifven, föreslog hr Lemchen, att det måtte lemnas hvar och en fritt att taga plats hvar han behagar. Nu sinnas visserligen inga mera skarpt åtskiljda politiska partier, men det kan komma att finnas sådana och för sådant fall är det bäst om man får ätta sig bland lika tänkande. Hr Pehr Nilsson i Espö ansåg att man skulle nödgas byta plats för hvarje ny frågas föredragande om man alltid ville sitta bland lika tänkande. Hr de Mari återremiss: man bör icke reglementera för mycket, menade han. OÖfriga talare, som yttrade sig, funno det vara med god ordning öfverensstämmande att hvar och en har sin gifna plats. Kammaren beslöt att platserna skola vara i arbetsordning bestämda. Stadgandet i förslagets 13 8, att nemligen ledamöterne skola begära ordet at talmannen och yttra sig i den ordning de blifva uppropade, men att konungens rådgifvare ega erhålla erdet, så snart de sig dertill anmäla, föranledde en ganska roande diskussion. Ilerr Jöns Påhrsson tyckte att rådmännen icke borde ha något företräde framför kammarens medlemmar. Herr Staaff uttalade den åsigten, som gillades af flere talare, hvilka uppträdde efter honom, att hvar och en bör offentligen begära ordet, på det att man må ha någorlunda reda på när man kommer i tur att yttra sig och på det att man må ha full garanti för att man verkligen blir uppropad i den ordning hvari man anmält sig. Herr Hedhwd menade att hr Jöns Pährsson, om han vore statsråd, skulle finna ganska obehagligt att nödgas sitta och höra på en lång diskussion, som aldrig skulle ha blitvit utaf, om han fått genast vid dess jan lemna en v tig upplysning. Herr Bergström jästade uppm amhet på att de rådmän d. v. s. rådhusrättsledamöter, som funnos i kammaren, icke gjort ans på nägra företräden framför kammarens öfriga medlemmar. 13 blef emellertid i sin helhet godkänd. Mot åtskilliga andra Så i förslaget gjordes anmärkningar, men do bitöllos dock alla etter längre eller kortare diskussioner. Angående 21 F, som handlar Om det sätt hvarpå och de vilkor hvarunder interpellationer må framställas till konungens rådgifvare, uppstod en liflig debatt. Frågan gällde om kammarens majoritet skall tillåta en enskild ledamot att framställa spörjsmål till en minister eller om interpellanten endast behöfver understödjas at ett mindre antal utaf kammarens medlemmar. Många talare ansågo att interpellationsrätten, såsem icke varande i grundlagen omtalad, ej borde nämnas i arbetsordningen, utan hela utgå. Vid anställd votering om Sis bibehållande eller utgående afgäfvos 56 röster för hvardera meningen hvadan den förseglade sedeln måste gifva utslag. På denna stod ja, och alltså blef beslutet att S:n (hvilken stadgar att majoriteten skall bestämma om spörjsmål få framställas) skulle qvarstå. Arbetsordningen hann icke i sin helhet grannskas, ehuru sammanträdet ej slutades förrän kl. half 12 på natten. Första kammaren beviljade i Fredags afton endast 2,000, 000 rdr till den icke omtvistade delen af nordvestra stambanan genom Wermland; beslöt, att inga andra! statsanslag skulle nu lemnas till jernvägar.