Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1867, sida 1

11.1 Å4, Kratt en tid al 212 timmar — är tillika, hvad bättre är, ett arbete, hvilket : skottet kan med heder lemna ifrån sig, särde med afseende å den korta tiden för utskottets ver samhet och de olikartade elementer, hvaraf ( varit sammansatt. Naturligtvis kunna ej den re folkbeväpningens vänner vara dermed belåtna, si deles som den af utskottet föreslagna organisati kommer att öka de närvarande utgifterna med å 3 millioner om året, i stället för att de bö förminskas; men erkännas måste, att utskott gjort betydande eftergifter åt de nyare åsigtern likasom att det är ett stort steg, när det föresl git upphäfvandet af det nuvarande roteringsoj rustningsbesvärct, dock utan att dermed föränd den indelta härens karakter af att vara förlagd landsbygden i egna hem. Utskottet har nemlig föreslagit, att under det soldatens aflöning bestr des af staten, så bör det åligga kommunen a förse honom med egen bostad, bestående af I och kKältäppa. Besälets aflöning öfvertages he och hållet af staten, då alla boställen utarrenderför statens räkning. Kapten Mankell har — säges det — på ett säl deles förtjenstfullt sätt utarbetat detta vidlyftig betänkande. Men nu återstår frågan: huru ska riksdagen medhinna att behandla densamm ä torde näppeligen finnas annan utväg än att öfver lemna hela arbetet till regeringen i allmänna or dalag, utan att riksdagen dermed godkänt alla ut skottets punkter, med hemställan till regeringe att till en kommande riksdag framlägga en full ständig plan i det vigtiga ämnet. Betänkandet som nu är under tryckning, framkommer till riks dagen troligen nästa Lördag. I går Onsdag höllos plena från klockan 10 för middagen till klockan 3 eftermiddagen. Andrkammaren behandlade då berillningsutskottet betänkande n:o 11 angående allmänna bevillnin. gen. Den brinnande frågan var här de väckts förslagen om ökad beskattning å de enskilta scide bankerna, dervid friherre v. Schulzenheim agit en stämpelafgift af 5 Å 3 öre för hvarje riksdaler af sedelns valör och hr Medin föreslagit en bevillning af 274 utaf bankernas nettovinst å sedelutgifningen. Utskottet hade afstyrkt bifall till dessa motioner, och derom uppstod nu en lång och liflig debatt, för hvilken vil hufvudstadens tidningar komma att utf. ligt redegöra. Det kunde väntas, att den länge från f solika håll agiterade oviljan mot vårt banksystem, som varande roten och upphofvet till det bek.e, hvarunder landet påstås sucka, skulle här urladda sig, och dock måste man erkänna, att talet i detta hänseende var ganska hofsamt. Det kunde ej undgå uppmärksamheten, att opinionen på detta filt blifvit mycket justerad efter riksdagens öppnande. Hvad man nu anmärkte var hufvudsakligen, att bankerna skördade en oskälig vinst på sedelutgifningen, så att de alltför väl tälte vid att högre beskattas. Tillika borde de skatta för det ,.privilegium de åtnjöto. Deremot anmärktes dock, att vinsten å sodelutgifningen åtminstone ej för alla banker lärer vara så stor, då t. ex. vid Göteborgs enskilta bank det varit ifrågasatt huruvida man ej borde undanbedja sig denna förmån. — När sedelutgifningen vore ctt vilkor för bankernas förmåga att tillhandahålla allmänheten kreditiver, så vore väl detta också en förmån för allmänheten. — Uppstår vinst, så lifvas konkurrensen och flera banker uppstå, hvaremot en orättvist ökad beskattning skulle omintetgöra denna nyttiga rörelse. Det vore då fråga om huruvida allmänheten tålte vid, de hårdare vilkor, som bankerna skulle nödgas pålägga sina kunder, för att godtgöra sig för beskattning. — Något privilegium förefinnes ej, då det står fritt för personer att bilda bankbolag, med sedelutgifning, och att derå söka oktroj, något som i sednare tider icke blifvit något bolag förvägradt. Det sednare argumentet framkallade en qvick replik, hvilken såsom anekdot här må anföras. Då hr Hedlund sade sig vilja slagta den åter till lif framkallade bocken rörande det påstådda pririlegict, sökte hr Carl Ifvarsson visa, att privilegiet verkligen förefanns, slutande dermed: att ,.då hr II. velat slagta en bock, så hade han i stället gjort en bock. (Den ärade tal:n begick dock deri sjelf en bock). Vid voteringen utföllo 77 röster bifall till utskottets betänkande och SS röster för återremis ett resultat, som måste anses mycket godt, när man betänker den animositet, som både ens och offentligt gjort sig gällande hos de ,,bet ta landtmännen mot vårt banksystem. Första kammaren har bifallit utskottets yttrande med den betydliga majoriteten af 6S röster mot 20. Det väckta förslaget om fullkomligt fri ränta har blifvit förkastadt af båda kamrarne, i enlighet med utskottets tillstyrkande. Tiden var ännu ej mogen för denna reform, som dock hör till de frågor, hvilka ej kunna falla. Den skall förr eller sednare påkallas af just de låntagare, hvilkas intresse man trott sig skydda genom den bundna räntan. Härmed voro gårdagens förhandlingar slutade. — I dag har man varit fri för plena på förmidgen, enär åts ga utskott måste hafva tid på ig att samman a, men i afton kl. 6 begynna iter debatter örande många vigtiga utskottsetänkanden, deribland frågan om död. traftet, om idring i reglementet för folkskollärareseminarirna, m. m. Aftonbladet har i dess helhet återgifvit friherre lripenstedts utmärkta anförande rörande landets onomiska ställning, ett anförande, som utgör ett rdigt motstycke till de skildringar rörande ,.jordrukets nöd, hvarmed Dagl. Älleh:a upptriskar ina läsare, skildringar, som vore mindre betänkiga, derest de ej vore egnade att skada landets redit inför utlandet. Den bekymmersamma vänning, som inträdt i tatsrådet Lagercrantz helsotillstånd, gör en förndring inom ministeren kanske snarare förestånde, än sjelfve de personer önskat, hvilka i tysthet rbeta på en sådan förändring. Deras planer i etta fall understödjas af flera ledamö i reg ingen trötthet vid ärenderna, samt deras egen eraf härledda önskan att blifva qvitt det tunga ppdraget. Så säges allmänt att IL Ixc. justistatsministern vill lemna sin befattning i höst. jet är ej heller att undra öfver, då departementsheferna, till följd af de många detaljer, hvarmed e äro öfverhopade, måste blifva på kort tid utitna. En bättre arbetsfördelning inom den höga förvaltningen synes alltså vara djupt af beofvet påkallad, hvarförutan det vore angeläget t en mängd ärender, som nu ingå till regerinen, stannade inom kommunerna, hvilket borde unna ske numera, efter det länen erhållit sina presentationer. Men den nu församlade riksdaen har ej kunnat medhinna allt. Säkert är emellertid, att det är en föga afundsird plats att under närvarande förhållanden vara damot af regeringen. De der ministerbänkarne kamrarna hafva icke minst försvårat detta uppag. Detta torde väl också de herrar komma t erfara, hvilka nu, på dolda vägar, sträfva tif buretterna, deruti understödda både uppifrån h nedifrån. De, som ej gilla dessa planer och m derföre med hån och skymf stämplas såsom ninistörens vapendragare, hafva åtminstone den gna positionen, att de derpå ingenting kunna rsonligen vinna, mer än den högsta af all vinst: t godt samvetes vittnesbörd. Ty hvad kan en inistöre gifva, som man hoppas kunna undanjuta? Det är alltså ej heller att undra öfver t en anhänglighet till en sådan regering betrak3 såsom något ,oberäkneligt från deras sida,