Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1867, sida 3

Blandade ämnen. En förfalskare af sornlemningar. En af Englands ryktbaraste invånare — en af nutidens störste bedragare — dömdes i förra veckan i Bedford för bedrägeri till tolf månaders fängelse. Fången uppgaf sig heta Edvard Jackson, men hans verkliga namn är Edvard Simpson från Sleights, ehuru han är lika väl känd såsom John Wilson från Burlington och Jerry Taplor från Billery Dale. Ingen är kanske så väl känd i Storbritanien, som Simpson under sina olika binamn ,Gamle antiqvarien:, Fossil-Wille, BenBill, Skjortlös, Cockney-Bill!) och Elint-Jack, under hvilket namn han är allmännast känd. Under endera af dessa benämningar är Edvard Simpson känd i England, Skottland och Irland; — hvarhelst geologer och arkeologer bo och hvarhelst ett muscum skolat upprättas, der kunde man vara säker att Flint-Jack infann sig för att afsätta sina falska sossilier och antiqviteter. Under närmare 30 år har denne man trampat brottets bana. Under denna tid har han oupphörligt genomströfvat Storbritanien, säljande oäkta fossiHer, romerska och britiska urnor, mynt o. d. Yorkshires norra och östra härader voro de orter, der han förnämligast fick sina flintor eller gjorde sina falska urnor. För 30 år sedan kom han tillfälligtvis i de Voung.s, historieskrifvarens, tjenst och af honom inhemtade han sina geologiska och arkeologiska kunskaper, och några år efter denne fornforskares död försörjde han sig på ärligt sätt genom att samla fossilier och biträda vid arkeologiska undersökningar. Han hade emellertid smak för starka drycker, och denna böjelse tillskrifver han den olyckliga riktning, som hans lif sedan tog. Djefvulens jemmerliga grasserande i Skånes skogsbygd. I Öresunds-Posten läses: Man skulle tro, att denne verldsbekante potentat, hvilken presterna, enligt Brunii edliga försäkran, hafva att tacka för all deras makt, skulle hafva abdikerat, om icke alldeles försvunnit, sedan filosofen Boström och andra tänkare på det klaraste bevisat, att han icke alls funnits eller finnes till och att tron på hans tillvaro och existens endast har sin grund i fordna tiders vidskepliga villfarelser, men det är icke så. Ty att han ännu lefver och existerar i folktron och i folkets hjerna bevisas af följande historiska tilldragelser. I trakten af Skärali, nära Däbäckshusen, ligger ett hus inom Riseberga socken, bebodt af tvenne hushåll, det ena bestående af en nyligen afliden äldre man, känd i orten under benämningen Stenhage-Bengten, samt en hos honom varande bushållerska eller inhysesqvinna, som vårdade honom. Då gubben låg på sin sotsäng, hörde nämnde qvinna emellanåt ett ovanligt buller en och annan qvällstund å loftet öfver stugan och fann äfven latt vedträ och annat dylikt liksom af okänd hand Å till henne inkastades, hvarjemte hon under någon natt trodde sig hafva sett ett svartklädt fruntimmer luta sig öfver sängen, der den sjuke befann sig. Ryktet ville nemligen förmäla, att samme man, som var enkling, någongång varit vållande ) Cockney, öknamn på Londonbor.