Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1867, sida 2

A Teatern gives 101 narvarande med mycken glans Björnsons , Maria Stuart i Skottland i något omarbetadt skick. Stycket gör utomordentlig lycka, då det är mycket mera egnadt för scenen än man skulle tro vid läsningen deraf. Motsatsen mellan drottningens muntra hof samt puritanernas hufvudhängande och bibelläsning är verkligen slående, och de scener, i hvilka David Rizzio mördas samt Bothwell söker öfvertala drottningen att öfverlemna sin person och hand till honom, äro sordeles gripande, likasom John Knox framträder såsom en helgjuten personlighet. Styckets svagheter ligga här och der i dess långa moraliserande repliker och i dess trära slut. Det utgör för öfrigt, likasom många af Shakespeares stycken, snarare en framställning af en hel tid än af ett särskildt drama. För min del kan jag ej säga, att jag är någon synnerlig vän af det nationella elementet på vår scen, hvarvid jag isynnerhet afser de norska skådespelarne, men detta stycke spelas mästerligt, är af hög dramatisk effekt, och jag är öfvertygad, att det äfven skulle göra lycka på svenska scenen. Vädret är föga vårlikt; isen ligger tjock och stark till Nesodden, 1 mil från staden, men ränna är huggen, ångbåtsfarten har börjats och vårflottan lastats med träladdning; man ser då och då ett fartyg med emigranter för Quebec långsamt draga sig genom isen ut i öppet vatten. En svensk ingeniör uppehåller sig i dagarne här i staden, för att sätta sig in i den torra destillationen af trä till träolja, tjära, kreosot, träspiritus och ättika m. m., hvaraf träoljan såsom belysningsämne isynnerhet fått en vidsträckt utbredning här i landet. Ingeniören har besett härvarande tjärugnar och träoljefabriker, för att anlägga dylika för ett projekteradt aktiebolag i närheten af Stockholm.