Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1867, sida 1

Sennor Aguila. Af Gerstäcker. ) (Fri öfversättning af Sigfrid Nb 9 Den unga flickan betraktade honom allvarligt några ögonblick, derefter flög ett leende öfver hennes anletsdrag och hon sade: — Nej, don Rafael, — men jag har varit orättvis. Jag lemnar några vänner här. De kära Deringcourts, till exempel, hvilka hafva behandlat mig som en medlem af deras familj; ni, som alltid varit så vänlig emot mig — — — Tusen tack, Lydia, att ni räknar mig bland edra vänner, utbrast Rafael rörd, — och jag hoppas till Gud att ni nu menar hvad ni säger; medvetandet om motsatsen skulle göra mig mycket olycklig. — Äfven Bertrands håller jag mycket af, fortfor Lydia, undvikande frågan: Ni vet kanske inte att jag besökt dem derute för ett par dagar sedan? Juanita är ett älskeligt barn, en blomma, som doftar och blomstrar der i tysthet, dold under de skuggande löfhvalfven. Huru armt och kallt förefaller mig ej deremot mitt lif! Och måste ni då fortsätta det? sade Rafael vekt. — Kan då icke ett dylikt äfven vänta er samt bringa er, lugn, lycka och frid? Den unga flickan skakade på hufvudet och sade sakta; —) Se H-T. N:o 84.