Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1867, sida 2

gången af sina egna angelägenheter, hvilken presidenten sjelf hade tillförsäkrat honom. Detta rörde penningeaffärer; hvad bekymrade det honom; — ty penningar kunna förloras och återvinnas. Men han var ej på det klara med sig sjelf; han fann sitt eget hjerta nedtryckt och ängsladt af tvifvel; han föreföll sig allena öfvergifven, och han erfor en känsla likasom stod han vid en afgrund, hvilken hotade att uppsluka det käraste han kände i verle n. Var det väl det förestående afskedet från den sköna flickan, som ville återvända till sin hembygd? Och huru kunde han älska henne, hvilken behandlade honom, likasom alla andra män, endast som leksaker, med hvilka hon roade sig en kort tid och sedan kastade å sido, Hvad han efterlängtade var ett hem, och kunde detta beredas honom af Lydia, eller af någon bland hans landsmaninnor, hvilkas enda mål i lifvet var nöjen och njutningar? Men hvar skulle han då finna ett hjerta, som med innerlig kärlek var fästadt vid honom? Hvar finna ett hjerta, som tillfredsställde honom, som var i stånd att bereda honom ett stilla, fridfullt hem och som endast sökte sin lycka i hans? Huru besynnerligt att hans tankar, under dessa funderingar, alltid riktades på den vänliga Juanitas tysta verksamhet; skiljd från verlden lefde hon ju endast för sin fader. Då han derborta i de fjerran länderna fullföljde sin ensliga bana, hade han alltid sålunda föreställt sig ett eget hem, och hvar kunde han nu finna det? Knappast i Peru, och kanske låg hans mål långt, långt bort på andra sidan verldshafvet.