Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1867, sida 3

Vid Edvin Lundbergs Graf den 7 April. Här en stund jag dröja vill vid kullen, Der nyss vännens stoft man sänkte neder. Fritt må tåren falla uppå mullen, Han var värd den, ty en vän med heder Var den hädangångne. Nyss ibland oss gick du broder Fram din bana med förnöjsamt sinne. Läste man i dina drag, så stod der, Att i tysthet dolde sig derinne, I ditt bröst, en hemlig smärta. Länge hemlig blef ej denna smärta, Länge ungdomen ej öfvervann den; Svag du sjönk, då kring ditt hjerta Plågan grep med starka handen, Krossade dess lifskraft. Tyst kom döden; på hans panna Läste du med glädje orden: , Snart är lifvet slut, men sanna Lifvet finns ej uppå jorden; Det finns bortom tiden.t Derför nöjd du sträckte handen Mot den bleka, dystra gästen. Lian föll, och fri flög anden Till försoningsfesten I Guds Faders rike. Edvins syskon, Edvins vänner, Torka tåren från ert öga. Hoppet är den tröst vi känna, Att en gång uti det höga Se vi honom åter.