Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1867, sida 2

1141 Må ingen förundra sig att se ett antal sremlingar taga plats bland deltagarne i det högtidliga tåg, som till sista hvilerummet ledsagar en af de ädlaste medborgare; må ingen förundra sig, om en bland dessa fremlingar gör anspråk på äran att här uttala några ord af beundran och tacksamhet. Då vi infinna oss vid denna graf, tro vi oss uppfylla en pligt, utöfva en rätt. Den aflidnes minne synes oss tillhöra lika mycket vårt som hans eget fädernesland, ty han var med båda förenad genom samma olösliga band, blodets band: med Sverge genom det blod han ärft, med Polen genom det han gjutit. aa