Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1867, sida 2

vudsakliga, stulna smyckena hos honom. Men vi hafva i alla fall derigenom erhållit ett spår, och ni vet att dylikt pack förråder hvarandra, när man sätter tumskrufvarne på dem. — Men vi ha ej någon tortyr här i Peru, sennor. — Jag menar blott bildlikt, log Rafael, — han lär redan hafva sagt besynnerliga saker. — Verkligen? utropade Pertena hästigare än det kanske hade varit hans afsigt. — Och man har äfven hos honom upptäckt några ganska rigtiga bref, hvilka, besynnerligt nog, måste hafva tillhört min onkel, fortfor Rafael och höll sin blick stadigt riktad mot den unge mannen. Pertena kände att han vexlade färg, men han sade fullkomligt lugnt: — Hvilken mosaik af tjufgods hos dylikt pack, och medan de skenbart bära mjölk och smör omkring i husen, utspionera de tilltällen för..sina brott. — Ni har denna gång verkligen träffat spiken på hufvudet, sennor, ty endast derigenom att jag händelsevis var närvarande, då denne mulatt skenbart utbjöd mjölk och ägg hos fröken Valiere, hafva vi kommit honom på spåren. — Är det möjligt? — Och ni skulle skratta, om ni visste genom hvilken småsak misstankan stegrades till visshet, — endast genom en bit af ett sigill, som gumman i huset tanklöst nog slog ut på gatan i diskvatten. Men jag tröttar er genom dessa detaljer. — Jag ber, sade Pertena, som ej kunde fördraga Rafaels fasta blick samt med en obehaglig känsla blickade än åt höger, än