Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1867, sida 2

cellens, jag skulle gerna vandra hundra leguas för att söka upp honom! -Jag tror er, Aguila; vi träffas således i afton. — Du har väl stort sällskap i qväll? sade arrieron med en blick på det långa, praktfullt dukade bordet. — Ja visst, och om du vill göra mig ett riktigt nöje, så stannar du qvar och deltar deruti. — Såå? skämtade arrieron och visade på sin drägt. — Och hvarför inte? Hvem bryr sig derom, då jag medger det. — Det der förstår du inte, excellens, sade arrieron torrt, — och efter jag är några år äldre än du, så måste jag väl vara förnuftigare. Men jag ville först säga din fru goddag och framföra till dig några helsningar hemifrån; derefter går jag min väg. Min mulåsna derute blir annars otåig. Rafael hade vändt sig mot dörren; han helsade nu aktningsfullt de båda männen och lemnade salongen. IX.