Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1867, sida 1

ling af vackra damer. RIKSDAGEN. öfrerläggningen om kaffetullens förhöjning. Andra kammaren. Debatten börjades af hr Lindström. Vid början af riksdagen, då propositionen om statsverkets tillstånd och behof blifvit känd, sväfvade denna fråga på allas läppar: hvarifrån skola vi taga penningar till statsbristens fyllande? Det enda svar man då kunde få var det vanliga: hjelp dig sjelf. K. M:t hade i sin proposition föreslagit, såsom ett medel att fylla denna brist, förhöjning i tullen på socker, kaffe, kakao, samt förhöjd bränvinsbränningsskatt. Den ställning, som föranledde denna proposition, är nu väsentligen förändrad, sedan betydliga nedprutningar skett i det af K. M:t såsom utgift fö slagna beloppet, — nedprutningar, som äro st än den inkomst, man af den ifrågasatta förhöjningen kunde beräkna. Tal. ville bedöma frågan ur två synpunkter: huruvida statsverket vore i behof af denna förhöjda inkomst och huruvida denna inkomst på det föreslagna sättet verkligen kunde ernås. För statsverkets behof ansåg tal. ej oundgängligen nödvändigt att vidtaga den gasatta förjningen. För att visa detta ville tal. referera sig till ett annat statsutskottets utlåtande, n 60, i hvilket utskottet talar om en brist af öfver 11 millioner rdr. Tal. ansåg det orätt att benämna brist hvad som i verkligheten vore en sväfvande skuld, för hvilken riksgäldskontoret häftade, emedan föregående riksdagar så velat, och hvilken var så långt ifrån oväntad, att statsutskottet vid 1962—63 års riksdag förutsagt den, och så litet farlig, att en sådan tvertom, enligt talarens förmenande, måste finnas. Denna brist (om man så vill benämna den), härledde sig icke från den vanliga orsaken till kassabrist, eller större utgifter än inkomster, utan derifrån, att man icke upplånat hela den summa, som till jernvägsanläggningarne blifvit anslagen. Vid 1862 års riksda således 5 millioner mindre än som slagna och vid 1563 års riksdag 6 millio Då nu 2 millioner blifvit föreslagna till samma ändamål, så var det klart, att 13 millioner blifvit använda till jernvägsbyggnader, utan att hafva blifvit upplånade. Om vi nu upplånade denna summa, hvartill talaren ansåg oss berättigade, så uppstode ett öfverskott af 1,200,000 rdr rmt, och då behöfdes icke heller den föreslagna förhöjningen. — Statsutskottet hade icke inberäknat 1868 års bevillning. Tal. ville deremot påstå det vara både lämpligt och rättvist att beräkna inkomsterna fi samma år, som de uttaxerades, om de också icke inflöto förr än ett följande. För det belopp, som vid sistförflutna riksdag anvisades till jernvägsbyggnader, gåfvo ständerna riksgäldskontoret rätt till en sväfvande skuld. Men nu anser man, att jernvägarne skola byggas med de ordinarie inkomsterna. För sin del kunde tal. icke biträda denna åsigt, utan ansåg att jernvägarne borde byggas genom lån och att endast de årliga afbetalningarne skulle ske genom statens ordinarie inkomster. Den andra synpunkten, från hvilken tal. betraktade frågan, var, huruvida inkomsterna verkligen skulle blifva större genom den ifrågasatta förhöjningen. Tal. trodde det för sin del icke. Såsom stöd för denna åsigt ville tal. icke så mycket fästa sig vid det , hvilket utt i en broschyr, som före början af plenum utde land riksdagsmännen, att ifall den fö ningen vidtoges, en så stor mängd sirup skulle införas i landet, att den skulle minska sockerkonsumtionen. Men dervid ville tal. fåsta uppmärksamheten, att köpmännen före detta års slut skulle förtulla allt kaffe och socker som de hade på nederlag för att slippa den högre tullen, ja att de under detta år skulle införskrifva hela nästa års behof. Det hade visserligen såsom skäl emot detta antagande blifvit anfördt, att man innan årets slut, när som helst, kunde påbjuda den fönhöjda tullen. men detta vore stridande mot grundlagens tydliga ord, att bevillningen skall gälla till slutet af det år, för hvilket den blifvit bestämd. — På dessa skäl afstyrkte tal. bifall till utskottets f. g. Samma yrkande framställdes af hr C emedan kaffet numera blifvit ett af alla klassers vigtigaste födoämnen, emedan största delen af skatten skulle utgå från den obemedlade delen af befolkningen och emedan stor förlust genom tullförsnillningar. skulle uppstå IIr Eric Ersson f orgs län erinrade, att tullen samt bränvir , som vid 1854 års riksdag tillsammans utgjorde 9 millioner rår, nu orde millioner. Denna förhöjning hade nästan uteslutande träffat landsbygden, ty i och med detsamma bränvinsskatten höjdes tilltog kasteörbrukningen. Tal. frågade om man ansåg det rimligt att än ytterligare höja tullen på socker och kaffe, som numera verkligen kunn: as vara nödvändighetsvaror sedan de till dagligt bruk begagnas äfven af de fattigaste. — Hvad beträfiad den finansiella sidan af saken, så ville tal. derutinnan instämma med hr Lindström, och yrkade asslag på betänkandet. Samma yrkande gjordes af hrr C. Ifvarsson, Sandstedt och Hierta, hvilken sednare helst skulle sett hela frågan uppskjuten, till dess statens behof blifvit i sin helhet kända, och ansåg föröf förhöjning af kaffetullen högst ändamålsvidrig. Bättre vore då att höja sockret mod 1 öre pr (0., emedan detta hufvudsakligen skulle drabba de förmögnare. I samma mån bränvinets bruk minskades, ökades kaffets, och detta vore fördelaktigt älven i moraliskt hänseende. (irefve Posse yttrade sig i samma riktning som föreg. talare, gillade hr Lindströms finansiella beräkningar i det stora hela, men ansåg att bris vore 600,000 rdr mindre än den förre visat. Pöröfrigt redogjorde talaren för fördelarne och olägenheterna af det direkta och indirekta beskattningssättet, och trodde för sin del, att om beskattningen skulle behöfva ökas, så borde man icke tillgripa de indirekta skatterna. Ökas t. ex. en tullsats en gå så blir det ganska svårt att få bort den igen, hvaremot man hvarje dag har påminnelse af debetsedeln om den direkta och skall göra allt för att få bort densamma. Hr And. Persson yrkade afslag. IIr v. Troil befarade att vi voro på v 3 att tasta oss in på en för staten såväl som för individen förderslig bana, om vi bestämde oss för att betäcka de ordinarie utgifterna icke med våra tillån Gelle gångar utan med lån. Hvad den finansielia sidan af saken beträflade hade äfven talaren tagit kännedom om statsutskottets utlåtande n:r 6v, men kunde ickg genom sina beräkningar komma till samma resultat som hr Lindström. Genom vidlyftiga beräkningar sökte talaren visa, att inkomsterna skulle bli mellan 3 och 4 millioner mindre än dem utskottet uppgifvit. Man hade visserligen sagt att man kunde taga i beräkning för 1868 detta års bevillning. Detta an talaren mycket vådligt, emedan man icke borde taga i beräkning för ett år en tillgång, som först ett seduare år inflöte. Man hade talat om att förhöjningen skulle svårast drabba de fattiga. Hvad socker beträffade, så vore det väl ostridigt att detta mera konsumerades af de förmögne och att förhöjningen så1 skulle drabba dem. IIvad kaffe deremot beträffade, så medförde förhöjningen i dess 4n falea on cå Ctar tuncga för da ahamamlana mn