Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1867, sida 1

hr vt EP MM VON Ev RER de mot hr Hiertas yttrande att beräkningarne på en vexande trafik vore alltför höga, att hr II. alltid hyst misstro mot våra kommunikationsanstalter, då han till och med förutspått, att de ej skulle bära sina driftoch underhållskostnader, en åsigt, som hr Hierta dock förnekade sig hafva någonsin uttalat. Så stodo här de gamla kämparne från sal. borgareståndets tider fullt rustade mot hvarandra. Hr Murön sade sig hafva i de förra tiderna gjort sig till regel att ej lemna hr Hierta sista ordet, och så vill han göra äfven nu, trots kammarens rop på proposition. Men hr Hierta var honom för klok; han begärde ännu en gång ordet och så slutade denna långa debatt dermed, att statsutskottets betänkande återremitterades utan votering. Denna utgång var också af statsutskottet åsyftad. Utskottet hade, såsom hr Björck upplyste, till en början blott velat känna sig för rörande kamrarnes opinion. Något definitivt beslut kan ju i alla fall icke fattas, innan man afgjort alla anslagsfrågor äfvensom frågan om bankovinsten, m. m. De som önska upptagande af ett större utländskt lån kunna naturligtvis icke vara benägna för skatteförhöjningar, enär nödvändigheten att upptaga ett större lån framträder starkare i den mån det redan nu erforderliga beloppet blir större. Om det vore möjligt att fortfarande uppehålla en sväfvande skuld om 6 å 7 millioner, så blir det ogörligt när summan stiger till 12 å 13 millioner, och då är det åter bättre att upptaga ett lån om 20 d 30 millioner, för att cj behöfva snart återupprepa en sådan transaktion. Hr Muren framkastade tydliga vinkar derom, att ropet mot utländsk skuldsättning, som äfven framträdt i Aftonbladets ,, Elkonomiska artiklar, utgått från ett intresse, som finner det vinstgifvande att hjelpa riksgäldskontoret med s. k. ,inhemska lån. Det var klart att dermed åsyftades Stockholms enskilda bank, och finner jag det icke osannolikt, att den riktigare åsigten mycket vunnit derpå att hr Wallenberg uppträdt i motsatt syfte. Det har en gång blifvit cen opinion, hvars rättmätighet jag ej vill bedöma, att hr W. i allt sitt tal rörande statens ckonomi i första rummet asser Stockholms enskilda banks intresse, och en sådan opinion är ej lätt att rubba. Hade derföre br W. förordat upptagandet af lån i utlandet, så hade troligen en sådan operation rönt i andra kammaren ett långt starkare motstånd än den nu kommer att erfara. I törsta kammaren synes deremot hr W. ännu hafva ett icke ringa inflytande, ehuru han visserligen ej spelar den rol af ,,ledare, som han ansåg åligga sig, derest han blifvit vald till ledamot af andra kammaren, Det är emellertid ej så lätt att vara ledare i den sistnämnda kammaren, det hafva det s. k. ,,landtmannapartiets styrande mästare nogsamt erfarit. Mer än en votering har gått dem emot, och detta lärer väl komma att inträffa mer än en gång, i den mån deras inre svaghet träder i dagen, såsom det hände hr De Mare i går, då han föreslog att justiticombudsmannen skulle anmodas anställa åtal vid rådhusrätten mot konungens rådgifvare derföre att de upplåtit tomt för den omtvistade atelierbyggnaden i ett hörn af Carl XIII:s torg. Detta var till och med för starkt för hr Jöns Pährsson, som i grundlagsenlig väg framställt anmärkningsanledning inför konstitutionsutskottet mot konungens rådgifvare för samma åtgärd. Hr De Marö hade förlupit sig, och det är aldrig bra för en stackars ,ledare. Då jag nämnt ordet landtmannapartitorde jag böra omtala, att tvenne små brochyrer utkommit rörande den s. k. partibildningen inom andra kammaren, den ena kallad: Bref från riksdagen af en Orepresonterad; första brefvet: partierna i andra kammaren; den andra, som utkom i går, heter: Till, Orepresenterad!, från en representant; första svaretk. — Båda dessa skrifter äro anonyma, men man tror sig känna såsom författare af den förra en representant från södra Sverge och af den sednare, eller svaret, en stadsrepresentant. Båda äro ganska uddiga och hafva gifvit ämne till åtskilligt skämt. Hrad i öfrigt den utbasunade partibildningen angår, så synes den mig vara den mest oskyldiga i verlden. När hr Blanche en gång yttrade, att våra strider äro blott ,kärleksgnabb, jomförda med striderna i andra riksförsamlingar, så gäller det framför allt om våra s. k. ,,partier. Det svenska lynnets redbarhet och sjelfständighet samt vårt goda praktiska förstånd göra, att vi icke lätteligen svärja någon fana, i den mening att vi skola underkasta oss att uppofira vår öfvertygelse för partienigheten. , Nej, det går icke! säger jag med min vän Sven Nilsson, ,alls icke. Att de många oerfarne behöfva en ledning för sina omdömen, är ju ganska klart; men det är ju också derföre vi ha diskussionerna, hvilka i annat fall vore alldeles onödiga. I den mån åter, som åsigterna erhålla klarhet och fasthet, kommer ,ledningen att förlora sin betydelse. Här föll i går ganska mycket snö, så att den yttre naturen i dag företer ett herrligt nordiskt vinterlandskap. Väder