Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1867, sida 3

En fri tänkare, Ibland andra papper, liggande i en för några år edan afliden prestmans, B:s, skrifbord, är funnen tedanstående uppsats, som vi för dess egenhet inaga: Bitter slutad gudstjenst på 1:sta Söndagen i Adventet inkom kyrkovärden Petter Jönsson i Wågersta till mig i prestgården med kyrknyckarna och omtalade, under flitigt blåsande på de f den temmeligen skarpa kylan angripna hänlerna, att skräddaren L. i B. den dagen varit i cyrkan. L. var född i socknen och hade der blifit första gången admitterad till Herrans Heliga Vattvard, men genast derefter begifvit sig till Göeborg, der han valde skräddaryrket till sitt vite tnus och genomgick sin, på den tiden oeftergifiga, lärotid af 7 år, hvarefter han såsom approserad gesäll gaf sig ut på vandringar, hvilka han nom kort utsträckte till främmande länder, deraf van under nära 30 års irrfärder skådat en hel nängd uti både den gamla och nya verlden. Uti Buenos Ayres hade hans nyfikenhet föranledt hoiom att besöka det ställe, der man slagtade de på Pampas fångade exarne, men hade der den olyctan att blifva slungad i luften af en tjur, som litit sig lös; han slapp dock undan med ett splittadt lärben, som väl blef läkt, men för hans återstående dagar temmeligen lamt, så att vandringsusten öfvergaf honom och kärleken till fädernesandet drog honom oemotståndligt tillbaka till den orfva, der han furst skådat dagens ljus. Ehuru got vingbruten, återkom han till socknen ifrån in långa utflykt med ungdomligt och temmeligen ätt sinne, men med någorlunda tung börs, så att nan kunde ackordera till sig det torp hans fader )esutit; och hans mer än vanliga skicklighet i skräddareyrket samt språksamhet i förening med hans ovanligt riktade verldserfarenhet gjorde honom välkommen till herrgården, der han medelst synålen, saxen och pressjernet fullgjorde sina dagsverken för torpet och erhöll mången trea banko vf den visserligen stolte, men dock folkvänlige, tetve F., som fann nöje uti att låta L. förfärdiga många plagg åt sig, derunder han, herr grefven, pråkade bort mången halftimma med den vidtbefarne och konsterfarne skräddaren. Under hela 10 år, som L. varit, efter sin återkomst, boende i socknen, hade han icke varit synlig i kyrkan mer in en enda gång, då han följde sin enda syster 1 hennes sista hvilorum. Det var denna omndighet, som föranledde kyrkovärden att omala skräddarens förnyade tempelbesök såsom en nyhet, dervid åtskilliga kommentarier icke sparales. Flere gånger hade man till mig varit angelägen att inberätta åtskilliga yttranden af L., som näntydde på bristande vördnad för våra religiösa