Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1867, sida 2

ej vill blifva störd. Han har befallt mig att under denna tid ej anmäla någon. — Hm, log arrieron för sig sjelf, — hw ändå allting förändras; det var en tid då — — men hvad gör det! afbröt han sig och kastade sitt hufvud tillbaka. — Oct nu, min herr officer, tillåt mig bara er liten anmärkning innan jag går. Jag be er nu än en gång att anmäla mig ho: hans excellens. Om ni vägrar det, så bli det på ert eget ansvar, och alla de cara chos, som gamle Castilla sen låter er få höra, — ty han har aldrig sparat dem — — Caramba, amigo, skämtade de unge officeren, som roades af muläsnedrifvarendeciderade uppträdande, det blir också e ensak. Har ni förstått mig? jag frukta nu nästan sjelf att jag ädrar mig ett svår ansvar. Vågar jag bedja ers Nåd att få veta ert ärade namn? — Det är temmeligen bekant här i hu. set, sade arrieron; — jag heter Castilla. Anfsåkta, log dem unge mannen, — således en kajman till hans excellens Huru det skulle glädja hans excellens at få nöjet göra er bekantskap; skada blot att han i dag inte har tid dertill. — Godt, sade arrieron i det han vände sig för att gå sin väg, ty han märkte gan ska väl att den unge glopen dref gäcl med honom, — om ni inte har något an nat att göra här än att prata strunt, så är det åtminstone inte fallet med mig Tyvärr kommer jag inte heller så snar tillbaka hit, — då jag gått, så kan ni ji vara så god och säga presidenten att hans bror, Manuel, varit här, men inte fått slipp: in. Han kom nu från Cuzko, reste til IIuanako och hade gerna önskat hels