ALLAAA. — Bref. (Från Hand.-Tidn:s korrespondent.) Upsala d. 4 April. I dag åttadagar sedan började professor Nyblom sina offentliga föreläsningar öfver Medeltidens Konsthistoria inför ett så stort auditorium som möjligt, och i går hade man tillfälle att få se de för konsthistoriska studiet införskrifna gipser, hvilka nu äro ordnade å öfre Carolina-salen. Från midten af golfvet är en långsgående skärm uppställd, som sedermera blifvit afdelad med tvärskärmar, och inuti de stora rymliga rum, som dessa bilda, äro statyerna bet på hvita fotställningar och framstå ganska formfulla mot den röda bakgrunden, samt äro föröfrigt ordnade efter de olika skolor som de representera. Professor Nyblom höll för den samlade ungdomen en revy öfver hvarje afdelning och hvarje staty eller byst, och genomgick i korthet de förnämsta franistående dragen af hvarje skola, om dess olika sätt att framhålla det sköna, samt påpekade det typiska för de olika mästarnes alster. Föreläsningen bevistades af omkring 100 personer, som :med intresse följde det visserligen kortfattade, men sakrika föredraget. Sedan dessa. samlingar blifvit öppnade för allmänheten — i går var det första gången som de offentligt visades — komma sannolikt åtskilliga konstkritiska föredrag att der hållas, då professor Nyblom kommer in på Plastikens kapitel. Som det nu ser ut, är Carolina-salen ej vidare tillgänglig för de sedvanliga vårkonserterna, om icke vederbörande för tillfället vill låta ,.gubbarne maka åt sig — och hvarför skulle icke bildhuggeriet och tonkonsten kunna trifvas under samma tak? Det blir måhända litet besvärligt att få bort dessa hvita kolosser, men terminen är redan slut, då ett sådant åtgörande kommer i fråga, och sedan har man god tid att ställa allt i ordning igen. Aldrig anade väl den grekiske discuskastaren, att han en gång skulle rulla på trissor långt uppe i vår höga nord, och ej tänkte gubben Homerus, då han skref: ,Ty bland de dödliges ätt på jorden åt sångrarne egnas Aktning och ära; enär dem sånggudinnan beskärde Qvädenas konst, och lät om sångrarnes slägte sig väårda?, att han skulle ansigte mot ansigte få höra den nordiska sången och få röna sanningen af sina ord, att sånggudinnan än i dag ,låter om sångrarnes slägte sig vårda. — För att ej tala om alla gudar och gudinnor, som en dag måhända bli vittne till hur den moderna dansens koryfer i lätta takter med svarta fladdrande vingar på ett föga olympiskt vis söka efterhärma Terpsichore. Om de kunde, skulle de säkerligen utropa: ,,Annorlunda dansade vi en gång på Idaberget!: Som bekant är ha deputerade från Upsala-sångrarne haft audiens hos konungen och prins Oscar i förra veckan, och efter det emottagande, som röntes, kunde man finna, att de höga beskyddarne ej hade något emot att sången blir representerad id Pariser-expositionen, men något bestämdt åtörande i och för saken var då för ögonblicket icke att begära, ehuru det kunde skönjas, att konungen tänkt sig in i frågan och lifligt intresserade sig för dess lyckliga lösning. Emellertid är det icke utan att litet hvar drar en vemodig suck, då han i tidningarne läser de kolossalt stora siffror, som de olika länderna kunna uppvisa. Att det lilla Schweiz kan sända 2,000 sångare och ändå icke taga sig förnär eller göra stora ansträngninvar, är förvånande, och emot dessa 2,000 stå då våra 100 Upsaliensare och 40 Lundensare som en ringa förpostkedja vis-å-vis en stor organiserad krigshär, men om de ha qvantiteten på sin sida, så är det att hoppas, det qvaliteten skall bli så mycket mer i ögonen, för att ej säga i öronen, fallande. Utan tvifvel har den skandinaviska konserten, som Marie Bebådelsedag gafs i Salle Herz uti Paris, något höjt Parisarnes omdöme öfver vår svenska sång och sålunda preparerat dem för hvad som komma skall. I ett bref från Paris, som nyligen kommit till Upsala, ger brefskrifvaren sångrarne några lätt behöfliga vinkar. Så t. ex. uppmanas vi att sjunga något så när långa stycken, såsom t. ex.: 0 Gud, som styrer folkens öden, .Hör oss Svea eller Wennerbergs trummarsch, emedan fransmännen i allmänhet tycka om att sjunga långa sånger. Hvad fransmännen dessutom tycka bäst om är en frisk rhytm och ett starkt forte, tvärt afbrutet af ett lör makre För resten äro alla deras körer mer eller mindre slagdängor. All sång i Pas Redouble-stilen, der de kunna få trampa takten med — det lifvar och hänrycker; hvad som är rent harmoniskt förstå de sig icke på. Naturligtvis gäller detta om folket i allmänhet, ty att Paris har konstkännare och utmärkta musici framför alla andra städer, är en känd sak, men de äro ett fåtal. Med tyskarne få vi måhända den hårdaste dusten, ty de förstå sig på god musik. Emot dem skulle våra folkvisor kunna göra sig gällande. — Det vore 2 att vi kunde så något slags mention under hvad form som helst. Men pengar! — och mycket pengar framförallt, innan man kan börja att tala om någon blifrande resa. Om Lördag lägges grunden till den nya elementarläroverksbyggnaden med all den högtidlighet, som är vanlig vid sådana tillfällen, och det glunkas om att H. M. Konungen skulle komma hit för att öfvervara festen. Efter densammas slut ger erkebiskopen (som skall såsom Ephorus lägga grundpenningen) stor middag för skolans embetsmän. Till docenter ha i dagarnejblifvit utnämnde fil. d:r Sidenbladh i nordiska språk och theol. kand. Ulff i praktisk theologi; föröfrigt råder stiltje inom den akademiska verlden. En ganska okärkommen vinter har jagat bort den drillande lärkan, som i förra veckan kunde här och der finna en torfva bar. Nu har ett tjockt mölager åter fallit från himlen och det så bastant, utt middagssolen ej förmår att ta bort detsamma. ner än här och der invid husen. Troligen få vi mn ganska stark vårflod, ty redan nu har vattnet tigit betydligt, och vi äro spådda att bli öfverämmade på Islandet, der Fyris har sina högsta räddar. I veckan, om Lördag, få vi en intressant konert af Stockholmsamatörer, som komma att bjuda vå s. k. kammarmusik och orkestermusik. Förfrigt har här varit särdeles tyst i musikyäg unler de sista veckorna. Rossinis Stabat Mater är mder inöfning af Philharmoniska sällskapet, och rtister från Kongl. teatern lära vara att hitvänta m en 14 dagar, då detta mästerverk skall uppöras. Inför en samling af några 100 personer ger hr Vy Bromander en serie föreläsningar i bokhålleri, ågot som man icke kan annat än vara tacksam för, lå det sker gratis, och i en sådan konst bör insen bildad vara okunnig — det kommer surt efer i det praktiska lifvet en gång, då man väl åtninstone skall föra en — hushållsbok. QOG2O 222 —