till antalet. Ä (Forts.) kättegångsoch Polissaker. Rådhusrätten. Hemfridsbrott. Muraren A. M. Nilsson oc f. d. poliskonstapeln Olof Larsson stodo i Ons dags inför rådhusrätten såsom svarande parter, di instämda af s. d. kustvakten S. Moller, för de de den 13 sistlidne månad, sent på aftoner simrusat i Möllers bostad, sedan denne lagt sig och under svordomar och skällsord våldfört sig honom. Då begge nekade hördes sex vittnen, hvilk samtliga intygade att de begge sällarne varit sär deles vildsinta och icke på något vis velat sluta I förr än Möller blifvit beröfvad sin påhafda skjort; som de sönderrifvit. Sedan vittnena afgifvit sin: ; berättelser, hade Larsson panna att begära de han skulle få gå ed på att de talat osanning alle sammans, och att blott hvad han sade vore san ning. Rådhusrätten dömde de begge instämde at för fridsbrott hvardera böta 30 rdr samt tillsam mans ersätta Möller för sveda och värk och betal: rättegångskostnaden med 17 rår. Uoen stora branden i Haga. Sistlidne går dag fortsattes vid rådhusrätten det från i Lördag uppskjutna förhör angående eldsvådan i Ilaga nat: ten till den 27 sistl. Februari, och voro till denndag, utom snickaren J. I. Olsson, äfven inkallade några vittnen i målet. — Ombudsmannen för städernas allmänna brandstodsbolag för lösören, registratorn Nordberg öfvervar jemväl detta förhör Olsson inlemnado jemte sitt prestbetyg äfven en förteckning öfver de verktyg, som han egt före branden och hvilka varit förvarade dels å vinden och dels i verkstaden. Samtliga dessa verktygs värde hade han i denna förteckning upptagit till 307 rdr 50 öre, ehuru han blott assureradt dem till 300 rdr. Målaren S. A. Dahllhjelm hade sedan den 6 Jan. arbetat å Olssons verkstad. På vinden hade funnits vid Dahlhjelms besök der, omkring 3 veckor före branden, blott cirka 20 å 25 tolfter bräder, hvaraf några voro afsågade till likkistor. För öfrigt fanns der blott en tom glaskista och en mindre låda, hvilken han tyckt innehålla diverse gammalt jern. En kolqvarn hade äfven varit stående derstädes. I verkstaden hade Olsson tvenne hyfvelbänkar och diverse snickareverktyg. Alltsammans, som fanns, värderade han till högst 200 rdr. Anledningen till eldens uppkomst kände han icke, samt vidblef i öfrigt sin i poliskammaren algifna berättelse. Dagen före då elden utbröt bade han och Olsson tillsammans arbetat å verkstaden till kl. 14 s på aftonen samt derefter med honem bortgått. Olsson hade då straxt förut varit uppe d vinden. Nycklarne till vinden och verkstaden medtog Olsson när han gick. Denne åter stod med bestämdhet det han lagt dem å kommoden. Hamninspektoren G. A. Sandström, som jemte styckjunkaren Boberg bestyrkt riktigheten af den förteckning som Olsson inlemnat för assuransens erhållande i Oktober, upplyste, att dessförinnan hade han öfversett Olssons lager och andra effekter, dervid han funnit en hög af tunna bräder, som legat å vinden, samt några bakar och plankor porten samt i verkstaden diverse snickareverkyg. Alltsammans ansåg han, ehuru han ej kunde bestämdt uppgifva summan, likväl ej på långt när ega det värde af 900 rdr, som Olsson upptagit i förteckningen. På Sandströms anmärkning att allt hvad som fanns i lägenheten ej uppgick till försäkringssumman, hade Olsson svarat att han egde flera saker, hvilka han sedermera skulle ditföra. Sandström och Boberg hade litat derpå och bevittnat förteckningen. Då de sedermera funnit att sakerna ej kommit till Haga, hade de begifvit sig till registrator Nordberg och framställt begäran att deras namn måtte utstrykas å det lemnade intyget. Boberg hade åtagit sig att sedermera taga saken om hand och ställa allt till rätta. Registrator Nordberg hänvisade till sin i poliskammaren afgifna berättelse, hvartill han icke hade något att tillägga. Sandström och Boberg hade vid tillfället lofvat att återkomma, men sedermera hade han icke afhört dem. Ynglingen Johan Larsson hade kört sakerna till verkstaden i Haga från Pustervikskanalen. Några tyngre verktyg förutom hyfvelbänkarne hade e funnits, äfvensom ej heller någon verktygslåda, lott en mindre sådan med diverse gammält jern. Några lass bräder hade han någon tid efter flyttningen forslat från handl. Strömman till Haga. å allmänna åklagarens begäran uppsköts målet ill den 18 dennes, då styckjunkaren Boberg jemte några nu utcblifna vittnen skola inkallas. — Djerf inbrottsstold. För andra resan stöld trassade arbetskarlen Andreas Johansson stod i tilltalad för det han trenne särskilda gånger frat djerfva inbrottsstölder. Den 17 sistl. Dee. på eftermiddagen hade han sålunda första gången zjort en påhelsning i handl. C. Strömmans maerialkontor i ett hus å Stampen och dervid, selan han med en yxa frånbrutit läset, tillgripit s:ne stolar och 1 måttband. Fjorton dagar derer förnyade han besöket å samma ställe, och illegnade sig då 1 skrifbord samt diverse småaker. bestående af 1 ljusstake, 1 papperssax m. n., hvilket allt han bortbar. Nägra dagar derefter kom han för 3:dje gången tillbaka, men, selan han äfven nu brutit sig in i kontoret, fann han icke der något att taga, då Strömman under iden bortflyttat de andra der förvarade sakerna, utan gick han derföre till en närbelägen vagnbod, ler han, efter att ha frånbrutit 2:ne lås å dörren, illgrep 2:ne fotsackar, hvilka kostat 70 rdr, samt sverdraget till en större vagn. Alla dessa persedlar hade igenfunnits hos en broder till den ofvannämnde Johansson, skomakaren Erik Gustaf Johansson, hvilken, såsom misstänkt för delaktignet i stölden, blef inmanad i häktet. I går voro de båda Johanssönerne instälde för rådhusrätten, då Andreas Johansson erkände att å tillgått som är nämndt, och att han ensam försfvat stölderna. Brodren Erik Gustaf åter påstod ut han ej haft ringaste vetskap om dem, utan hade blott lånat bordet och stolarne af Andreas. Fotsackarne erkände han att ha sönderskurit, för ut deraf göra stöflor, men detta hade skett på brodrens begäran. Han hade visserligen frågat Andreas hvarifrån denne fått alla dessa saker,