Sennor HguWila. Åtl Gberstäcker. ) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg ) Nästan omedvetet uppgaf Felipe ett ångestrop och likt en orm gled han in mellan de täta grupperna, hvilka här hindrade förföljaren mera än den förföljde, hvilken sjelf kunde välja sin väg och vek at än åt höger än åt venster. Men bazaren hade gångar, i hvilka italienaren fruktade att förirra sig, och här kunde han äfven gripas lättare, om någon förenade sig med hans förföljare. Han måste således åter ut i fria luften, och han vek af till höger samt sprang ut genom en arkad, — men der var han förlorad. På öppna gatan kunde han ej längre undkomma sin snabbe förföljare, — likt en pil nalkades denne, och i förtviflan ryckte nu italienaren Jram sin knif för att dermed afbålla sin fiende. Förgäfves! I det ögonblick han vände sig om och höjde knifven, hade Eimuto med ena handen fattat hans strupe och med den andra hans högra handlofve, och då båda vid den häftiga sammanstötningen störtade till marken, kastade indianen sig likt en tiger öfver sitt offer. Italienaren ville ropa på hjelp, men han kunde det ej; hans kropp vred och krökte sig under den på honom liggande bördan. De förbigående stannade häpna, till. dess Mb ) Se II.-T. N:o 79.