soffor. Tvenne skildtvakter med påskrufvade bajonetter gingo af och an på gården, och tvenne andra bevakade dörren i staketet, så att ingen kunde komma in på gården utan att först blisva anmäld af dem. Den vakthafvande officeren meddelade då tillåtelsen åt den anmälte att komma in eller ej. Den egentliga salongen skiljdes från denna gårdsplan endast genom en at träpelare uppburen, fullkomligt öppen veranda, till hvilken några trappsteg af sten förde upp. Till venster i verandan stodo ett enkelt, hvitmåladt trädgårdsbord, en dylik soffa samt några rottingstolar, och bredvid dessa var en utomordentligt fint flätad peruansk hängmatta uppspänd, hvars sidor samt hufvudoch fotstycken pryddes af en garnering utomordentligt praktfulla fjädrar. Denna luftiga hvilobädd var ett verkligt mästerstycke, och i densamma skulie man hafva önskat se en haliblottad indianjungfru sådan man föreställer sig slumrande bland lianerna i en tropisk skog. En sådan låg visserligen icke deruti, men deremot presidentens kraftfulla gestalt, som i venstra handen höll ett tidningsblad och tycktes vara så fördjupad i de politiska nyheterna, att han ej ens straxt hörde den till honom framträdande officerens anmälan. — Sennor Aguila! upprepade den unge mannen med en militärisk helsning. — Ers excellens hade befallt -— — — Ah, riktigt, sade Castilla och uppreste sig till hälften i hängmattan, — han skall, genast komma in. Officeren hade redan gifvit posten ett tecken, och Rafael, som varseblef den gam