Då kunde han visserligen få tillfälle att tala med presidenten, men han måste göra det ostörd, och hastigt beslutsam satte han sig ned och skref ett par rader till Castilla, hvaruti han anhöll att få yttra några erd till honom före de öfriga gästernas ankomst. Han hade gjort vigtiga upptäckter under de sednaste dagarne och anhöll enträget att få framlägga dem för hans excellens. Följande morgon klockan tio stannade en ulan framför hans boning och stött med lansen mot hans fönster. Då har öppnade det, frågade soldaten: — Sennor Aguila vive aqui? — Si, Sennor. — Äs usted? (Är det ni?) — Si, sennor. Mannen drog tillbaka lansen, sästade er biljett vid dess, spets, upplyftade den så at den nådde den unge mannen, kastade der efter om sin häst och red långsamt utfö gatan. Biljetten innehöll endast dessa ord — Kom klockan fem. — Castilla. Det sista tåget till Cherillos afgick kloc kan fem på eftermiddagen, och för dagen: tertulia hade presidenten beställt ett ex tratåg, som afgick klockan sju och skull återvända till Lima klockan ett på mor onen. Rafael begagnade nu femtåget och an lände klockan half sex till presidenten: palats, der han genast emottogs af honor på verandan. Gården framför byggnaden var nemligen öppen och omslöts endast af ett tem meligen högt jernstaket. Innanför detsamma låg till höger ett litet corps de garde, och på sjelfva gården stodo endast tvenne grönmålade trädgårds