lände från haciendan, och de sålda, unga flickorna med ett jubelrop flögo emot sina bröder och anförvandter samt omsamnade dem så innerligt som ville de aldrig mera släppa dem. Men emedan tolken från , Glorieuse äfven hade återkom nit med dem, så kunde fransmannen nu undvara Rafaels biträde, och så gerna den unge mannen än hade deltagit i den goda gerningen, så glad var han likväl att just nu blifva qvitt detta göromål, emedan han hade i sitt hufvud en mängd saker, som mera togo hans intresse i anspråk. Först ämnade han genast sjelf resa ut till haciendan för att rådgöra med Bertrand; men vid närmare eftersinnande ansåg han det bättre att vända sig direkte till presidenten. Den gamle herrn hade hitintills visat sig så vänlig emot honom, att han var öfvertygad om hans bistånd, så snart han kunde öfvertyga honom att han verkligen var i sin goda rätt, och detta Pas4 han nu genom Desterres eget bref. Den enda svårigheten var blott att med det aldra första få en audiens hos Castilla, ty efter det sista attentatet hade han blifvit nästan ännu otillgängligare än förr. VIII. Ärrieron. Då Rafael återkom hem om qvällen, temligen trött efter den händelserika dagen, fann han ett inbjudningskort från presidenten, som inbjöd honom till en tertulia i Chorillos den följande aftonen klockan sju.