Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1867, sida 2

— Aha, sade monsieur Lacoste, medan Rafael ställde sig bredvid honom och de tre matroserna blefvo uppmärksamma, — då är ni kanske samme unge herre, hvilken konmit från en af Söderhafsöarne med den peruanska briggen eller barken, som förde kulis ombord? — Och hvem är ni? frågade Felipe, som ej tyckte om att Rafael stängde den enda väg, som förde till dörren, ehuru han ej ännu anade hvad de båda fremlingarne kunde vilja honom. — För att göra en ömsesidig bekantskap, måste man känna hvarandras namn. — Fullkomligt riktigt, svarade monsieur Lacoste med en artighet, som hade blifvit hans andra natur. Mitt namn är Louis Lacoste, Hans Majestät Pransmännens kejsares charg6 daffaires härstädes och befullmäktigad af den peruanska regeringen att bemäktiga mig er person, för att ni må försvara er mot en anklagelse för menniskorof. Samtalet mellan dem båda, som hitintills ej hade blifvit fördt tillräckligt högt för att fullkomligt uppfattas af de tre matroserna, hade ej ännu visat det minsta fiendtliga. Men Felipe förstod ganska väl att uppskatta den svåra anklagelse, som kunde väckas emot honom, ifall han verkligen utlemnades åt fransmannen. Han visste huru oinskränkt de herrskade på dessa öar. Men ehuru han ej haft en aning om att saken, hvilken han ansett fullkomligt afslutad, kunde taga en dylik vändning, så öfversåg han likväl nu med en enda blick den fara, som hotade honom, och endast en omständighet förvånade honom dervid, att de båda fremlingarne — synbarligen caballeros sjelfva hade öfvertagit att