Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1867, sida 1

9J F: tosSkit mitressena På Spe! 0. 8. V. PI Vi tro icke att faran i dessa fall är så -stor som man vill förespegla. Den synes 2Joss sastmer vida mindre än den förr varrit. Men det finnes andra röster, som anIsifva att penningens makt får utveckla i Isig till förtryckande öfvermakt, att man esalltmer glömmer och uraktlåter att betala med sin person i sådana mål, der betalIl ningen med pengar borde vara vanära och ul der den måste leda till allmänt förderf, -Ider den icke i tid begränsas o. s. v., och rån detta håll lura otvifvelaktigt verkliga faror. Men åkomman må nu verkligen förekomma eller icke, och de namn derpå man j gifvit den, såsom filistervilde, byråkratism, Manchesterreligion o. s. v. må nu vara mer eller mindre betecknande, — det vissa synes dock vara, att, huru man än sökt skasta beskyllningen tillbaka, och huru man si många fall kunnat göra detta med rätta, sdå fredsifrarne, såsom det ock . mycket måste erkännas, haft i sigte att använda ireden i den inre utvecklingens tjenst, så nar dock i de sednare åren öfvermåttet af trefnad artat sig till vantrefnad, och lugInet i sinnena till en ,,säkerhet, söm månsget ögonblick låter en ana oråd. Det går, med ett ord, under all denna yttre ro en suiss inre oro genom sinnena. Man känner lugnet båda storm. Man är icke viss på morgondagen. Och så rustar man sig på alla håll, voterar tjogtals millioner till vapen, arbetar på krigshärarnes ombildning och detta med allt tydligare angifvande af nödvändigheten att frångå det gamlasäkerhets--Systemet och träda sjelf personligen under vapen, såsom varande detta hvarje mans medborgerliga både rätt och pligt. Redan denna rörelse, den må nu endast vara i sin början och sålunda ännu icke hafva framträdt i alla sina genomyripnd följder, borde kunna lugna dem, som all: lätt äro hemfallna åt mörka och misstr samma föreställningar. Men å andra sidan må vi icke undia uppå, om denna nybörjade rörelse icke gifver alla behöfliga garantier, eller ingi ver ett fullständigt framtidstörtroende. Det vore tillochmed illa om så vore, då sådana ansatser mången gång visat sig och sn ligt slutat med ett återfall i den gamla dvalan. Större lugn skulle då, hvad våra n varande törhållanden angår, kunna hemtas, om ett grundligare genombrott af do religiösa, sedliga och socisla idcerna visade sig hafva utsigter att lyckas. Ett folk, som helt makligt låter servera sig med religion för pengar af ett yrkepresterskap, ingifver icke tillräckliga tier för dess vakenhet i ,det hi hvarpå alla dess öfriga krafters friska verlesamhet först och sist beror. Ett folk, som låter de förfluina århundradenas offentliga uppfostran och undervisning tillämpas på det nu uppväxande slägtet, visserligen med hvarjehanda förbättringar, men dock ej på långt ö dana, som kunna behöfvas, kan ic ingifva några höga tankar om sullt rustadt att bekämpa de inre faror, hvaraf det, i samband med den tilltagande rörligheten i alla lifvets yitre förhållanden, när som helst kan hot: Ett folk, som väl efter de nya tidernas kraf ombildar formerna för det medborgerliga och borgerliga lifvets verksamhef, men icke tillräckligt tillgodoser den otsentliga uppfostri I dermed, kan lätt inf önskar se harmoni i folkens! förefalla såsom ville det g veckling för alltför godt köp, det målet, utan att samtidigt 1 od rätt allvar vilja medlen dertör. Vi syfta med detta inkast, såsom lätt torde inscs, på våra nivarande kyrkooch skolförhållanden i fråga om deras mot svarighet eller omotsvarighet till utvec lingsrörelsen och oron på det politiska och ckonomiska områd Den innevarande riksdagen skall inom kort gifva ett svar ! litet hvar från de höj terna ställer sig. Det torde icke var mycket sagdt, om man al det sätt hvaruppå den kommer att lösa en del frå Å som syfta just på dessa punkter, påstår sig hafva rätt att i icke oväsendtlig mån uta till, på hvad punkt vi oss betinna i örhållande till de stora uppgifter, som föreligga såväl som andra folk. Den började, den första kammaren åtminstone, med ett beslut i kyrkligt-socialt afseende, som, minst sagdt, väckte allmän harm och sorg. Men just denna verkan och de nya motioner, detta be framkallade, vittna om, att det icke står så illa till med det allmänna medvetandet, man fastmer icke läng kall med beslut, v redan för längesedan förflutna tidsåldrar. Diskusviouerna rörande en del andra kyrkliga riftat detta. Do snart nog mista all anledning att beskylla oss föratt vara ett af Europas ofördragsammaste folk. Man skall till och med helt visst snart nog komma att erfara och erkänna, att vi i kyrkligt såväl som andra afseenden äro ett af verldens friskaste och friaste folk, huru linge vi än i de gamla formerna låtit de gamla masterna bedrifva vanans nötta lexor, så som ämnade vi aldrig lägga upp någon ny och bättre räkning. — Komma så skolfrågornet. Åsven i detta fall har en och annan skärmytsling redan egt rum. Men någon slutsats har deraf innu icke kunnat dragas. Ty icke kunna vi tro, att riksdagen, derföre att första kammaren motsatte sig en motionärs önskan om de gymnastiska och militära öfningarnes upptagande såsom obligatoriska öfningar i Tolkskolan, , are, som ingar, framåt i ut