Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1867, sida 3

Article Image
garne, och åt köpmansverlden genom meddelandei till börser eller till speciella abonnenter. Denntanke föranledde successivt upprättande af tre stor: setablissementer, hvilka förse största delen af Eu ropa med telegrafunderrättel nemligen: Agenc Harvas i Paris, Wolstis Telegr.-Bureau i Berlin ocl Reuters office i Lendon. Dessa tre etablissemen ter, af hvilka det andra sedan ett år tillbaka om bildats under firma : Continental-Telegraphen-Compagnie ,,Commandit-Gesellschaft auf Actien, Theo dor Wimmel, Richard Wentzel, äro sins emellan genom kontrakter förenade, genom hvilka de ärc i stånd till att, i det stora hela, uteslutande beherrska telegrafmarknaden. Agence Havas förser Frankrike, Spanien och genom-in filial: Agencia Stefania i Florenz, Italien, likasom, i förening med Wolffska byrån, Schweitz. Reuters office f ser Storbrittanien och, i förening med Havas, Belgien och Holland, — och Continental Telegr.-Comp. förser genom hufvudkontoret i Berlin och filialerna i Frankfurt, Breslau, Munchen, Hannover 0. s. v. hela Tyskland och Danmark. Sins emellan äro dessa etablissementer hvarandras korrespondenter; och deraf framgår, att alla meddelanden at Europeiskt intresse, som på telegrafisk väg komma till allmänhetens kännedom, utan undantag härröra från ett af dem. I Österrike finnes en statsbyrå, som likaledes står i förbindelse med Continental-Telegr.-Comp., och i Ryssland ett mindre etablissement: Agence Troubrikoff, hvilket äfven hufvudsakligast förses med underrättelser från Berlin. I Hamburg har sedan någon tid ett litet etablissement, det s. k. Nordisches Telegr.-Bureau, blifvit inrättadt; detsamma erhåller emellertid kontraktsenligt sina materialer från Continental-Telegr.Comp., och kan således väsendtligen endast i andra hand och delvis lemna det, som detta bolag ger i första. Alla telegrammer i Hamburgska, så väl som i alla öfriga stora tyska tidningar, hafva kommit från Continental-Telegr.-Comp., antingen förmedelst detta sistnämndas egna korrespondenter, eller genom dess korrespondent med Haras eller Reuter och desammas filialer. Emellanåt kan en större tidning hafva ett telegram genom sin korrespondent; sådana telegrammer förekomma likväl (hvarom man kan öfvertyga sig genom att genomgå tidningarne) ytterst sällankoch äro till skilnad från de öfriga betecknade som privattelegrammer till — tidning. Emot en sådan centralisation, som den ofvan framställda, torde möjligen åtskilligt vara att invända, likväl endast från sjelfva etablissementernäs egen pekuniära synpunkt betraktadt. Allmänheten deremot har äfven en större säkerhet för tillförlitligheten af telegrammerna, i det att ansvarigheten för desamma hvilar på så få händer. Ibland Continental-Teleg.-Comp. förbindelser omnämnes Ritzans byrå i Köpenhamn, hvilken enligt fördrag af nästförflutna September månad uteslutande förses med telegrammer af ContinentalTelegraf-Comp. och dess korrespondenter. Då telegrafportot emellan Sverge och Danmark numera är så betydligt nedsatt, att det endast utgör hälften af afgisten emellan Sverge och Hamburg, så är Continental-Telegr.-Comp. i stånd att, till relativt mycket låga priser, ställa sitt ytterst rikhaltiga materiel till förfogande i Sverge. Uppsinning. I Karlskrona Veckoblad läses följande insända uppsats: Ehuru pansarfartygen, till den del af dem, som ligger öfver vattnet och ett par fot nedom vattenytan, äre nästan fullkomligt osårbara, så är likväl den stora delen af dem, som ligger under vattnet, nedanför pansarbeklädnaden, ganska lätt skadad såväl genom minor, som skott, skjutna under vattnet. Detta har gifvit en maskinist här i Karlskrona anledning till följande försök: En vanlig gevärspipa af omkring en och en half fots längd laddades med stålkula, och omkring mynningen fastsattes ett rör af tunn bleckplåt, för att skydda laddningen för vatten, på den så kallade tändhattstappen påsattes en vanlig slaghuf, hvilken omgafs af ett dylikt rör af två fots längd. Hela apparaten nedsänktes sedan i vattnet, så att endast en liten del af det omkring slaghufven varande röret stod öfver vattenytan. bramför mynningen nedsänktes en kista eller lår af två tums tjocka furuplankor och klädd med jernbleck. Denna kista var dessutom fylld med halm och andra brännbara ämnen. Såsnart skottet aflossades genomträngde kulan kistans båda sidor och på samma gång antändes halmen i kistan, så att det synes, som äfven krutgasen inträngt på samma gång som kulan. I anledning af dessa försök har nämnde maskinist uppgjort ritning och förslag till ett slags tartyg, liknande de Ericsonska tornfartygen, i hvars för sättes on kanon,som genom en mekanisk inrättning kan sänkas under vattnet; då laddningen skyddas af ett rör af tunn kopparplåt, af den längd att den nedom pansaren kan räcka sidan af en pansarregatt eller monitor. Genom en på röret anbragt igel, som inskjutes då det stöter mot föremålet, iflossas skottet, som då troligen skall genomtränsa den svaga plåten nedanför pansaren. Då, som tid försöken visat sig, äfven krutgasen inrusar, så antändes allt brännbart som finnes i dess väg; läckans botande blir härigenom nästan omöjligt. På en annan ritning, föreställande en kammarladdningskanon, är denna insatt uti ett hål i stäfren alldeles som axeln till en propeller och skydlag för vattnet genom ett slags lock af guttaperca. Uppfinnaren tror sig äfven kunna skydda letta fartyg för sprängning genom minor. När det således har alla monitorernas fördelar eler är fullkomligt osärbart för skott, skjutna öfer vattnet, och ickekan sprängas eller äntras, men jelf ganska lätt kan sänka hvilket krigsfartyg som ielst genom sina undervatten-skott, så torde det — m det i en framtid uppfyller de förhoppningar, om uppfinnaren fäster vid detsamma — blifva en ruktansvärd motståndare och ett vigtigt såväl anallssom försvarsvapen. Danske kungen och brandväsendet i Lonlon. I Times för den 26 Mars läses följande: Emedan II. M:t kungen af Danmark hade uttaat en önskan att närmare taga i betraktande inrättningen af Londons brandväsende (The Metrovolitan Fire Brigade) meddelades det Lördagen len 23 Mars chefen för brandväsendet, kapten Shaw, att II. M:t på aftonen ämnade besöka hufrudstationen i Watling Street. Kort efter den bestämda tiden anlände kungen till stationen från Marlbereugh Ilouse, åtföljd af prinsen af Wales ch hertigen af Sutherland. De mottogos af kapen Shaw, och i det inre af stationen hade man åsom hedersvakt uppställt en stark afdelning af srandfolk, som saluterade för de kungliga persoerna. Efter att besökarne hade besett telegrafapparaten, som förbinder brigadens alla stationer med hufvudqvarteret i Watling Street, undersökte de de olika slagen af vanligen begagnade sprutor och gingo derpå ned i de under stationen varande tallen, hvarest förspända hästar stå tillreds natt och dag för att vara färdiga till utryckning. Kunren och prinsen beundrade stallen, hvilka, fastän le ligga under jorden och äro upplysta af gas, dock äro förträffligt ventilerade medelst rör, som bortföra den förskämda luften och tillföra frisk. Kapten Shaw ledsagade derpå sina höga gäster ill Southwark Bridge, hvarest de skulle se ett orof på kårens verksamhet. Ingen af manskapet risste något härom, men ett par minuter derefter ignalerades eldsvåda. Alla sprutorna blefvo genast utförda, förspända och afskickade till den ingerade elden, ätföljda utaf 30 eller flera personer af manskapet. Snabbheten förvånade i högsta grad kungen. Tiden blef noga kontrollerad, och alla förberedelserna vid utryckningen upptogo mindre än 3 minuter. II. M:t jemte prinsen och capten Shaw foro derefter på en allmän spruta ill flera af de vigtigaste statienerna i åtskilliga lelar af hufvudstaden, hvarest manskapets ifver och snabbhet profrades på samma sätt, och derfter återvände sällskapet till city och såg der lera ångsprutor i verksamhet vid floden utanför Jueenhithe. Härmed slutades besöket. I. M:t yttrade att hans hesök i Watling Street hade för ifsigt att samla all den praktiska kunskap, han unde erhålla för att sätta Köpenhamns brandräsen på lika så ändamålsenlig tot som Londons Kungen uttryckte sin beundran öfver den raskhet manskapet ådagalade och framhöll det lugna sätt,

3 april 1867, sida 3

Thumbnail