Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1867, sida 2

— I går. — Och indianen omtalade nu huru i han i går hade följt sin herre till salutorget, för att bära hem åtskilliga inköpta förnödenheter, och huru han då bade sett Felipe, men hvilken troligtvis smugit sig undan bland folket, vid åsynen af italienaren, som han var skyldig penningar. De hade stannat en stund på torget, och då de sedermera gingo hem, — hans herre ett stycke förut, ech han efter honom med den tunga korgen — hade han iterigen varseblifvit bofven, som dervid smög sig in på en krog. På frågan om han kunde återfinna detta hus, nickade han med hufvudet. Det låg ej särdeles långt ifrån det stora salutorget och vid en stor gata. Frågan var nu om Felipe ännu uppehöll sig der, ty det var troligare att han svärmade omkring endast tör att dricka. Men det hade varit tidigt på morgonen, och man kunde ju försöka. Då monsieur Lacoste erfor indianens uppgift, beslöt han utt genast följa detta spår. Det är omöjligt att skildra glädjen hos le arma öboarne, som nu först började nse att de verkligen gingo sin frihet till nötes. De sist afhemtade berättade nemigen nu för de första, att denne hvito man, om talade deras språk, redan förut hade arit hos dem och lemnat underrättelse m deras vänner i det inre af landet, och vt han menade väl med dem samt ej kulle föra dem i ett nytt slafveri. Icke långt derifrån var en badinrätting, hvars egare äfven hede köpt tre öbor, ller snarare deras ,kontrakter. — De ad-arit tro bröder, men tvenne af dem — de båda yngsta — hade dött, den ene ort efter köpet och den andre, en