Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1867, sida 2

sökte hon ännu alltjemt att slita sina band och utkräfva hämd af dem, som behandjade henne på detta sätt i hennes eget hem. Hennes vaktaro lät henne hållas och stod leende bredvid henne samt hånade hennes maktlösa raseri, till dess hon med gäll röst först började förbanna den jemmerlige Corona, emedan han stod med fria armar samt Jät henne misshandlas, och derefter anropade hon grannarne om hjelp. Då först ansåg konstapeln lämpligt att inskrida samt aftog helt lugnt hennes brokiga sidenduk trån halsen, vred den tillsammans till en kafle och instoppade den så fast i hennes mun, att hon från detta ögonblick ej mera förmådde frambringa ett ljud öfver sina läppar. Emellertid hade tjenstemannen och Rafael begifvit sig in i huset, och de behöfde ej söka länge för att se sina åtgärder mot familjen fullkomligt rättfärdigade, ty redar i viggskåpet tunno de bevis för det på Calle de Valladolid föröfvade rånet, bestående i åtskilliga saffiansetuis, hvilka lågo gömda under gammalt linne och annat skräp. Gumman gjorde dervid ej det ringaste motstånd. Knappt hade hon sett att po lisen besatte hennes hus, förrän hon kröj in i ett hörn och följde med darrande lemmar och häpna blickar de fremmande hvita männens undersökningar. I skåpet anträffades äfven en hel mänge andra saker, hvilka synbarligen ej passade till en negerkoja, bland annat en träasl innehållande åtskilliga ringar, tvenne oupp dragna guldur och en mängd saker, son sannolikt skulle erbjudit ett högst intres sant stof till vidare undersökningar. Me