Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1867, sida 2

heldre närmare huset, ty det är bättre att vi hålla oss tillsammans. Föröfrigt har jag äfven kommenderat hit ut en afdelning ulaner, som skola patrullera genom qvarteret, medan vi äro sysselsatta här. Den peruanske tjenstemannen hade gått tillväga med den största försigtighet, ty då det gällde att utsätta sin egen person för en fara, ville han framförallt förebygga den. De behöfde nu icke längre frukta att störas i sitt förehafvande, ty den i qvarteret utvecklade militärstyrkan var tillräcklig att hålla alla dess innevånare icko blott inom skrankorna, utan till och med inom hus, och många bland dem, hvilka hade ett eller annat på sitt samvete och ej torde känt sig fullkomligt trygga för ett möjligt förhör, föredrogo att på bakvägar lemna sina små chagras och under tiden göra en promenad ned till strömmen. Då det blifvit mörkt, var det ju tids nog att esterhöra huru allt hade aflupit. Scipio sjelf, som nog torde anat hvarthän allt detta syftade, men som äfven insåg att han var i fiendens våld och för ögonblicket) måste tåla allt, låg nu stills ech skar tänderna i vanmäktigt raseri Men desto mera ursinnig visade sig han: syster, hvilken, då hon återkom till med vetande samt kände sina händer bundna gjorde de förfärligaste ansträngningar för att befria sig och öfverhopade derunde sina väktare med en störtflod af de ohygg ligaste förbannelser. Alla upptänkliga eder som det spanska språket i så rikt måt eger, strömmade dervid öfver negressen läppar, och medan hennes linne reda hängde i trasor omkring hennes axlar till följo af de våldsamma ansträngningarne