Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1867, sida 2

Dumas och Perdonnet, hvilka ega rättig-ji et att med sig förena framstående peronligheter i eller utom Frankrike. Trots de kraftiga dementier, som ,, France? sjort mot ryktet om Luxemburgs försäljing till Frankrike, anser man denna sak som en fait accompli. Man vill äfven veta, att Frankrike vill förskaffa sig Preussens medgifvande genom vilkoret, ut fästningen Luxemburg skulle raseras. Sedan fransmännen utrymt Mexiko, träler frågan om de mexikanska lån, hvilka i Frankrike blifrit upptagna, ånyo i förgrunden, och man vintar med otålighet utgången af den bebatt, som skall förekomma i lagstiftande församlingen, med anledning af en der härom framställd interpellation. De franska advokaterna yttra olika åsigter i frågan. Så anser t. ex. Marie, att franska regeringen vid lånens afslutande ingått på vissa moraliska förpligtelser, hvaremot BPerryer är af alldeles motsatt åsigt. ENGLAND. En korrespondent i London till den franska .Mem. diplom. yttrar om det nuvarande torykabinettets framtid: ,Änskönt lord Derby hotat underhuset med ny upplösning, ifall det icke går in på reform-lagförslaget, måste det likväl anses som troligt, att kabinettet är bestämdt för att träda tillbaka, samt att Gladstone inom kort af drottningen skall erhålla uppdraget att bilda en ny ministöre. Lord Derby lärer äfven för sina intima vänner sedan hafva tillkännagifvit, att han för alltid ämnar öfrergifva det politiska lifvet, för att uteslutande egna sig åt litterära sysselsättningar. Detta återtåg skall hafva till följd en upplösning af torypartiet och försäkra whigpartiet om statens styrelse för en längre tid. SPANIEN. Drottning Isabella har skickat befallning till Canariska och Baleariska öarne att frigifva dit förvisade cortes-medlemmarne Rios Rosas, Ierrera, Salaregria och Roberts, hvilka lemnats rättighet att återvända till fiderneslandet. NEDERLÄNDERNA. Frågan om storhertigdömet Luxemburgs framtida ställning fortfar att sysselsätta den allmänna uppmärksamheten. Från Haag skrifves till , Köln. Zeit. den 23 dennes: ,Huru mycket det än är skrifvet och taladt om den luxemburgska frågan, så synes likväl ett stå fast, och har hvarken blifvit dementeradt från Berlin eller Paris, nemligen att förhandlingar egt rum angående detta land dels mellan Frankrike och Holland, dels mellan förstnämnde makt och Preussen. Grefve Bismarck torde emellertid hafva varit fullkomligt berättigad till sin i nordtyska parlamentet afgifna förklaring, det han aldrig ställt några hotande fordringar till Holland eller haft några förhandlingar med holländska kabinettet om denna sak. Å andra sidan bör man äfven lägga märke till, att den preussiske ministerpresidenten icke med ett enda ord bundit sig vid att vilja uppfatta Luxemburgs afstående till Frankrike som en omöjlighet, hvilken icke af Preussen kunde medgifvas. Härmed öfverensstämmer hvad , Weser. Zeit. redan för längre tid sedan yttrat, nemligen att den preussiska regeringen, i betraktande af situationens vanskligheter, knappast skulle göra storhertigdömets införlifvande med Frankrike till en casus belli. Af motsatt äsigt är , Augsb. allg. Zeit., som yttrar, att Bismarck icke lätt skall afstå från en så förträfflig position som fästningen Luxemburg, samt att han möjligtvis hellre vill låta det komma till krig. För öfrigt hyser den preussiska diplomatien — efter sistnämnde tidnings förmenande — ännu hemliga förhoppningar derom, att den orientaliska frågan skall leda till en allmän konflikt, som då skulle sysselsätta Frankrike och gifva Preussen fria händer i norra Europa. En blick på kartan visar, att Luxemburg för Frankrike skulle vara en värdefull acqvisition, likasom det, å andra sidan, är en vigtig förpostställning för Preussen. Änskönt landet är fruktbart och alltid skulle vara en vacker tillvex till Frankrikes territorium, har det likväl en än större vigt genom den starka sästningen Luxemburg, hvilkens verk till er sdel äre uthuggna i klippor och som besskyddas utaf dubbla rader af detacherade befästningar samt af Alzette-floden. Denna fästning har ofta varit belägrad och intagen af fransmännen, såsom t. ex. årer 1479, 1542 och 1543. Från 1684—1697 svar fästningen i Frankrikes händer, mer safstods åter 1697 genom freden i Rysssvick. Är 1795 eröfrades den af en fran ssysk krigshär genom uthungring. i TURKIET. I o,Times offentliggör en depesch af der (6 dennes från engelske ambassadören : I Konstantinopel, lord Lyons, till utrikesmi nistern, angående ett samtal, som den först nämnde hade haft med storvisiren Al Pascha om de kristnas framtida ställning si Turkiet. Det framgår häraf att den tur skiska regeringen är villig att företaga sär sdeles omfattande reformer med afseende på genomförandet af det fullkomligast likaberättigande mellan dess kristna un