Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1867, sida 2

Hur många stora och kraftfulla folk ha ej lidit af samma sjukdem och slutligen delat snäckans öde! Ha vi ej nog af varningar? Gud bevare vårt land för ett sådant öde! Men vi måste också göra något sjelfva för att bota ess i tid. Vi måste börja med att förminska vår statslyx, börja med det obetydiiga afdrag, hvarom nu är fråga, och vänja vi oss småningom dervid, så skola vi nog en dag lyckas med det stora. Om ett land, ådant som vårt, skall lysa med något, så är det med allmän bildning, allmänt välstånd. Ännu. ha vi ej helt och hållet hunnit dit, mea hvarje sträfran dit är redan en ljusstrimma, som lyser vida klarare, än en diplomati, som så litet betyder och förmår, trots all sin yttre glans och herrlighet. Hr Sven Nilsson ansåg beklagligt, om andra kammaren skulle afgifva ett misstroendevotum för en sådan obetydlighet som 20,000 rdr och yrkade på bifall till utskottets förslag. IIr Indebetou, som icke ville bidraga till utrikesministerns afgång, ehuru han ej kunde se någon rimlighet i att göra denna sak till en kabinettsfråga, öfvergick till hr Björcks under öfverläggningen modifierade förslag. Hr Jlierta förklarade sig med anledning af grefve Manderströms yttrande helt och hållet afstå från yrkandet. på nedsättning. Grefve Manderström medgaf visserligen, att förändringar inträdt i vår politik, men kunde icke medgifva dem vara af sådan beskaffenhet, att de tilläte förändringar i vår representation vid de utländska hefven. — Anslag hade visserligen blifvit nekade på de andra hufvudtitlarne utan att ministers afgång derföre blifvit ifrågasatt; men talaren ville dock påstå, att på ingen hufvudtitel hade ordinarie anslag, hvilka under en följd af år utgått, blifvit föreslagna att indragas. — I Spanien ech Turkiet ha vi betydliga kommersiella intressen att bevaka, och då i Konstantinopel inga konsuler utan endast diplomater mottagar. och då konsulerna i spanska sjöstäderna endast genom ministern i Madrid kunna erhålla rättelse då det behöfdes, kunde talaren ej förstå huru vi skulle kunna undvara någondera af dessa diplomatiska poster. Erih: Ahlströmer förordade utskottets förslag Hr Erik Ersson frångick sitt yrkande om nedittning, på det icke utrikesministern måtte anse det såsom ett misstroendevotum. nr Svensin talade för bifall till hr Björcks förs Trih. Liljencrante menade, att påståendet, det den föreslagna nedsättningen skulle hvila på lös grund, kunde vändas mot dem, som uttalat detta omdöme, emedan deras påstående, att hufvudtiteln ej kunde undrara detta anslag, hvilade på en ännu hera lös grund. Efter att ha bemött några apella yttranden af grefve Manders och andra föregående talare, uttalade frih. Liljenerantz til slut den åsigten, att den föreslagna skrifvelsen til K. M:t borde antyda den riktning, i hvilken mar önskade att nedsättningen skulle göras, på de K. M:t ej måtte vara i okunnighet om represen tationens åsigt. Deremot ansåg frih. Ahlströmer, att K. M: icke kan bli lemnad i okunnighet om representa tionens tankar, äfven om de antydda närmare be stämmelserna icke upptagas i skrifrelsen. Frih. Gripenstedt reserverade sig mot den för modan, att tal. och de med honom lika tänkand skulle motsatt sig besparingar; de hade endas velat vänta till nästa riksdag, då K. M:t kan h: hunnit undersöka frågan. Sedan diskussionen förklarats slutad och då vo tering begärdes, uppställdes såsom proposition bi fall antingen till utskottets eller endera af h Björcks ursprungliga nedprutningsförslag och h Indebetous förslag i 4:de punkten eller detta förr förslag med borttagande af den föreslagna ned sättningen. Genom votering antogs det förra al ternativet till kontraproposition med 101 röste mot 65, hvarefter vid hufvudvoteringen utskottet förslag segrade med 100 röster mot 71. ag.