TA pborssheriiga medmenniskor! En sattig enka med syra barn, hvaraf det äldsta 10, det yngsta 1 år gammalt, bönsaller hos den bättre lottade om en ringa skört, till räddning från dess yttersta a: mod. En dag, då enkan Anna med sina värnlösa små a köld, hunger och sorg satt nedtyagd i sin lilla koja, inträdde kronolinsmarnen och upptecknade för skuld stugan med dess ringa bohag till försäljning, ty stugan var ej tillsyllest betald, då mannen Sven Jakobsson från Klädesholmen blef det första offret för den härjande farsoten 1566 under vistandet i Göteborg med fisktörsäljning. Måtte några menniskovänner, som ofta varit räddande medel i Guds hand, äfven ömma sör dessa nödens barn, som med en ringa gåfva kunde blifva hulpna. 0 tröttna ej att göra godt, Du vill ju Gud sko sig förbarma. Ack! lycklig du, som fått den lott Att kunna lindra nöden hos den arma. Si Eran med de fyra små, Hon sina böner upp till himlen sänder. För hvarje liten skäri, de af er få, Välsig lelse till eder återvänder. Gåsvorna emottagas och redovisas i hr Donniers bokhandel, samt af prostinnan Sophie Sarrin, Vallgatan N:o 21.